Kulturens blogg

Titta på kartan över Lund. Visst påminner den lite om ett hjärta? Inte figuren hjärta, utan ett avbildat människohjärta. Det var förstås inte planerat så. Ytterkonturerna definierade av en stadsvall, gatunätets sträckningar, placeringen av Domkyrkan, torg och tullar är resultatet av hur platsen ursprungligen såg ut, av påbud och dekret från högsta ort, av tillfälliga lösningar som permanentats, översvämningar och bränder, av invånarnas driftighet, idiotier och dagliga vanor. Alltihop har nött fram en relief, där de gamla kartornas mönster fortfarande syns i dagens stadsbild.

Under medeltiden var människorna i kvarteret Sankt Mikael i Lund sjuka, men de led inte bara av samma sjukdomar som vi lider av idag. Sjukdomar orsakade av till exempel virus var troligen betydligt ovanligare, medan sjukdomar orsakade av parasiter var mycket vanliga. Här berättar paleoekologen Jonas Bergman om parasit-fynd från den arkeologiska undersökningen som gjordes i kvarteret Sankt Mikael förra året.

Genom bearbetningen av djurbensfynden från den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael i Lund växer en ny bild fram av hur djurhållningen sett ut i området, från sen vikingatid till 1700-talet. Utöver nötkreatur, svin, får och getter finns inslag av något mer ovanliga djur. Ur fynden av djurben kan man utläsa vilka konsumtionsmönster som funnits, vad som har handlats och importerats, men även andra aktiviteter som skiljer sig från det mer vardagliga livet.

Sedan urminnes tider har människan varit försedd med hårväxt, vissa ymnigare än andra. Fyndet av en kammakeriverkstad under den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael i Lund avslöjar att även de tidiga lundaborna brydde sig om sin hårmässiga framtoning.

Sedan en tid tillbaka pågår bearbetningen av den arkeologiska dokumentation som gjordes vid undersökningen i kvarteret Sankt Mikael i Lund förra året. I oktober avslutades fältarbetet helt enligt plan, men av olika orsaker utökades undersökningsområdet när byggarbetet på platsen kom igång. Vi fick därmed gå tillbaka till fält och övervaka arbetet ända fram till lucia. Därmed har analyser och bearbetning av undersökningen inte kommit så långt som planerat, men vi har lite att berätta redan nu.

Arkeologi är nu inte bara läran om det gamla, det är också ett synsätt där ting och rum får berätta om samhället, oavsett tid. Detta är något arkeologin delar med andra humanistiska vetenskaper. Vi har därför bett vår kollega Niklas Ingmarsson, etnolog och intendent på Kulturen, att skriva något om den absolut yngsta lämningen på platsen för den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael, nämligen den parkeringsplats som togs bort i år.

Efter ett halvt års arbete i sol och vind, regn och rusk och på sluttampen en smula morgonfrost är fältarbetsdelen av den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael till ända. Det återstår dock en hel del övervakning och dokumentationsarbete i samband med att byggprocessen kommit igång. Samtidigt har vi påbörjat det omfattande arbetet med bearbetning och analyser.

Under veckan har vi slutfört fältarbetet med den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael.

En stor del av de föremål som man påträffar vid en arkeologisk undersökning är spår efter de mest självklara sakerna i livet som att äta, dricka, kanske arbeta och handla samt inte minst att ha någonstans att bo. Det kan vara slaktavfall, keramikkärl, tegel, spik och nitar till huset, slagg från någon smedja och mynt för att betala med. Däremot är det väldigt sällan som vi hittar något som visar på rena nöjen, som spelpjäser, musikinstrument eller leksaker.

Benmaterialet från kvarteret Sankt Mikael kommer främst från djur som levt i och omkring kvarteret. Djur var en stor del av människornas vardag under medeltiden, vilket syns tydligt eftersom ben är en av de fyndtyper vi har hittar mest av.

Det var början av 1200-talet och den spanske prästen Domingo reste runt i Europa. Efter att ha mött kritiska, religiösa reformrörelser och insett sambandet med prästernas och biskoparnas allt syndigare och lyxigare leverne, beslutade sig Domingo för att grunda ett brödraskap. Det centrala skulle vara bön, predikan och studier. År 1216 blev brödraskapet godkänt av påven, som en orden. Och redan 1223 hade den nått Lund. På en tomt strax bakom domkyrkan byggde bröderna upp ett konvent, som bestod i över 300 år. Det var det första dominikankonventet i Norden, och det följdes av många fler.

Den arkeologiska undersökning som nu görs i kvarteret Sankt Mikael är en i en lång rad som Kulturen gjort under 129 år av arkeologi i Lund. Och det är inte första gången det görs undersökningar i kvarteret Sankt Mikael. De olika sätt som man dokumenterat undersökningarna på är också en illustration av arkeologins förändringar.

Uppmärksamma förbipasserande har kanske lagt märke till murade tegelväggar och ett fint lagt tegelgolv som länge legat synliga i ett hörn av schaktet, närmast staketet mot Stora Algatan. Det man ser här är resterna av ett större tegelhus som vi har undersökt under flera veckor. I veckans bloggtext ställer vi frågor om vad huset använts till, och vem som bott här.