Kulturens blogg

Sankt Lars sjukhus får mer utrymme på Livets museum

Broderi av Maria Rudbeck, patient på Sankt Lars mellan 1902 och 1955. Motiv från andra världskriget. Föreställer krigsguden med de underkuvade länderna hängande i kanten av hans mantel. Nedanför står Adolf Hitler med krigets brandfackla och Maria själv med kvast, redo att bekämpa världsbranden. Foto: Pernilla Sjöström, Kulturen

På Livets museum – som drivs av Kulturen på uppdrag av Region Skåne, i samarbete med Sydsvenska Medicinhistoriska sällskapet – får Sankt Lars sjukhus i Lund större utrymme från den 27 april, efter en uppdatering och utökning av museets permanenta utställning.

Missa inte att läsa de utförliga bildtexerna! Lägg muspekaren över bilden. 

Vi lyfter nu fram mer av den patientskapade konsten och visar även fler föremål kopplade till de olika behandlingsalternativ som funnits tillgängliga. Bland dessa kan nämnas ett badkar för så kallade långbad och en apparat för elchocksbehandling (ECT). Samtidigt visas även en mindre tillfällig installation i museets entré där konstnären Kristina Rydälv Kåreby har låtit sig inspireras av de egensinniga broderier som patienten Maria Rudbeck skapat vid Sankt Lars sjukhus.

Stort intresse

Intresset för Sankt Lars sjukhus är stort och på Livets museum vill vi gärna berätta mer om denna institution och om de patienter som vårdats och bott där. Den befintliga basutställningen har därför utökats vilket gör att vi kan lyfta fram fler föremål ur samlingen. Bland annat lyfter vi fram fler föremål som skapats av patienterna själva. Denna typ av konst kallas ibland för ”särlingskonst”. I den engelskspråkiga världen används begreppet ”outsider art” – en benämning som passar väl in på de fantasifulla och konstnärliga alster som skapats av personer i samhällets utkant.

Broderi sytt av Maria Rudbeck 1922. En av inspirationskällorna bakom Kristina Rydälv Kårebys klänningstryck. Foto: Emma Krantz, Kulturen
Ko skulpterad i trä av Magnus Hansson, patient mellan 1888 och 1925. Ur journalen: ”Vill inte arbeta, vill endast syssla med sina djurfigurer…Då han en lång tid fortsatt med fabrikationen av hästar, kor etc, men ej på villkor velat göra något egentligt arbete, förbjöds han att gå ut på egen hand med mindre han arbetade med reda och för hospitalets räkning”. Ett halvår senare: ”Han har nu tagit sitt förnuft till fånga och arbetar tämligen ordentligt och har återfått sina gamla friheter”. Ca 12 år senare: ”…och slöjdar på lediga stunder en mängd vilda och tama djur, – ej utan talang”.
Foto: Emma Krantz, Kulturen
Broderi av Jacquette Stjernstedt, patient mellan 1884 och 1909. Ur hennes journal: ”Sysselsätter sig bara med att läsa, röka cigaretter, någon gång virka eller brodera. Hennes arbete ofta helt ändamålslöst. Kan i allmänhet inte användas till någonting. Syr en del bisarra mönster och figurer med egendomlig hopklottring av färgerna, dock ej utan en viss totalverkan”. Foto: Emma Krantz, Kulturen
Broderi av patient Elvira Danielsson, sent 1800-tal. Text i rött märkgarn. Bland annat: ”Omöjligt att lefva det är hela saken”. Foto: Pernilla Sjöström, Kulturen
Duk tillverkad av trådar som patienten Ida Olsson drog från sina egna kläder och tvinnade till garn. Hon virkade sedan duken med det halmstrå som ligger bredvid. Från 1904. Foto: Emma Krantz, Kulturen
ECT-apparat. ECT (electroconvulsive therapy) är en behandling som introducerades i slutet av 1930. Den går ut på att man med hjälp av en strömstöt till hjärnan framkallar ett epileptiskt krampanfall.
Behandlingen var ursprungligen mycket smärtsam och skrämmande för patienterna. Efterhand började muskelavslappnande medel och narkos användas. Metoden används fortfarande idag som en behandling av bland annat svåra depressionstillstånd
Foto: Emma Krantz, Kulturen
En specifik biverkning av läkemedlet Hibernal var att patienternas hud blev mycket känslig för sol. Detta gjorde att de utomhus fick bära hatt – så kallade ”hibernalhattar”. Foto: Emma Krantz, Kulturen
Nattvaktsklockan skulle kontrollera att skötaren inte lämnade eller sov på sitt pass under natten. En skötare kunde ensam ha hand om 60 patienter. Inuti lådan sitter en roterande pappskiva som var femtonde minut hoppar ett steg framåt. Skötaren skulle då signera pappskivan genom den lilla springan på luckans framsida. Foto: Pernilla Sjöström, Kulturen

Alla föremålen i utställningen ingår i Region Skånes medicinhistoriska samling, som Kulturen förvaltar på uppdrag av Region Skåne.

Sankt Lars sjukhus

Fågelperspektiv över Lunds hospital 1881. I förgrunden ses överläkarens pampiga bostad med 1:a klassavdelningarna för män respektive kvinnor på vardera sida. På sjukhuset var män och kvinnor strikt separerade från varandra. En rak linje kan dras genom hela sjukhusområdet där kvinnorna bodde och vistades på den norra sidan och männen på den södra. Foto: Pernilla Sjöström, Kulturen

Under andra halvan av 1800-talet började det byggas stora sinnessjukhus i Sverige. Ett av dom var Lunds hospital, 1931 omdöpt till Sankt Lars sjukhus.

Sjukhuset öppnade 1879 under ledning av överläkaren Svante Ödman. Han representerade en ny syn på de psykiskt sjuka. De skulle inte längre spärras in och isoleras, utan erbjudas vård, friskt luft och vila i en ljus och ordnad miljö. 1891 byggdes sjukhuset ut med en så kallad ”asyl” söder om Höje å. På asylen placerades de som ansågs obotliga.

På Sankt Lars sjukhus var man mer eller mindre självförsörjande långt in på 1900-talet. Patienterna var en viktig del i detta och skulle arbeta med sådant som sjukhuset hade nytta av. Det fysiska arbetet var även en del i behandlingen. Sysselsättning och återanpassning till det omgivande samhället var av central vikt.

Mer specifika behandlingar har varit olika typer av chockterapi, lugnande mediciner, lavemang och långbad. I mitten av 1950-talet kom de första fungerande medicinerna som kunde behandla psykossjukdom.

Verk som inspirerar

I museets entré visas en temporär utställning av konstnären Kristina Rydälv Kåreby. Det är en klänning prydd med färggranna tryck som inspirerats av broderier utförda av patienten Maria Rudbeck på Sankt Lars under första halvan av 1900-talet (de två översta bilderna visar exempel på Maria Rudbecks broderier).

Ovandelen av Kristina Rydälv Kårebys klänning. Den höga statyliknande skyltdockan är tänkt som en hommage till patienten Maria Rudbeck på Sankt Lars sjukhus i Lund och hennes skaparkraft. Stolt blickar hon här ut över omgivningen, iförd en vit solhatt och en fotsida vit klänning med handmålade mönster, vilka är fritt tolkade och sammansatta med inspiration från hennes kreativa broderier. Foto: Kristina Rydälv Kåreby

Det var under sin utbildning till bildlärare som Rydälv Kåreby kom i kontakt med de konstverk som skapats av patienter vid sjukhuset. Inspirerad och nyfiken upptäckte hon den fantasi och dolda skaparglädje som kom till uttryck i dessa verk.

Särskilt intresse väckte verk skapade av patienten Maria Magdalena Rudbeck (1866-1955). Rudbecks fantasifulla broderier skapade hos Rydälv Kåreby en vilja att själv experimentera med färg och form.

Rydälv Kåreby beskriver själv sitt verk som en hyllning till Maria Magdalenas intellekt och kreativitet, med syftet att återge hennes kontursydda broderier som fritt tolkade och färgstarka mönster. Klänningen är sydd av lakansväv och mönstret handmålat.

Detalj av Kristina Rydälv Kårebys klänningstryck. Patienten Maria Rudbecks okonventionella formspråk bestod till stor del av fantasifulla maskinkonstruktioner. Det här mönstret är fritt tolkat efter ett broderi av en köksmaskin. Foto: Kristina Rydälv Kåreby

Du kan se den uppdaterade delen om Sankt Lars från 27 april 2022, i basutställningen på Livets museum.
Kristina Rydälv Kårebys klänning visas 27 april–23 juni 2022.

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.