Kulturens blogg

Rekonstruerad spira på plats på Blekingegårdens tak

Timmerman Olof Andersson har satt den rekonstruerade spiran på plats ovanför Blekingegårdens takfönster. Foto Kulturen

Under arbetet med att lägga nytt torvtak på Blekingegården har även andra småarbeten gjorts på taket. Vi har bland annat rekonstruerat en spira som satt ovanför takfönstret när gården stod på sin ursprungliga plats i Blekinge. Spiran hamnade på Nordiska museet i Stockholm i slutet av 1800-talet, men nu har vi fått arkivmaterial därifrån som hjälpt oss att rekonstruera en spira som är så trogen originalet som är möjligt. Intendent Per Larsson berättar mer i detta blogginlägg.

År 1891 köpte Kulturen en typisk äldre gård Nybygden i från Blekinge för att flytta den till Lund. Blekingegården, som den nu kallas, var en viktig del i det nya friluftsmuseet som var på väg att uppföras. Men museiamanuensen och sedan museichefen Georg Karlin var inte den första från ett museum att besöka gården.

Året innan hade Nordiska museets grundare Arthur Hazelius besökt Blekinge. Han hade bland annat köpt en gård i Kyrkhult socken, som skulle bli en del av Skansen i Stockholm. Representanter för Nordiska museet hade även besökt Nybygden, och från gården som kom att flyttas till Lund hade man köpt spisens järnhäll och en bräda med MDC (1600) inskuret. Därtill fick de som gåva fyra små fönsterrutor och en träspira. Vid införandet av träspiran i museisamlingen så antecknas att den vid insamlandet ”satt ännu uppe öfver takfönstrets mosstäckta huf. Mycket murken.”

Den danska historikern Reinhold Mejborg hade redan 1883 besökt stugan i Nybygden och tecknat av den. På teckningen nedan syns tydligt en längre cylinderformad spira ovanför takfönstret. Om Karlin kände till att den nyinköpta gårdens träspira fanns i Stockholm vet vi inte, men vid uppförandet av Blekingegården i Lund så får både takfönstret och dörröverstycket vid gårdsplanen korta spiror i form av pilformade plankor.

Reinhold Mejborgs teckning av Blekingegården 1883. Nationalmuseet Köpenhamn.

Vid omläggningen av torvtaket på Blekingegården började vi åter prata om spiran. Vi visste att den spira som nu satt på taket inte var så gammal och till utseende ganska olik den spira som avtecknades 1883. Något fotografi på den spira som togs in i Nordiska museets samling hade vi inte sett. Därför kontaktade vi en av Nordiska museets intendenter och frågade om spiran fanns bevarad.

Tyvärr var det inte möjligt att lokalisera spiran och det är inte osannolikt att den hade satts upp på den blekingestuga som flyttats till Skansen. Vi blev lovade att de skulle se efter om det fanns någon mer information om spiran i deras arkiv. Till vår stora glädje kom senare ett meddelande med både bild på spiran och Arthur Hazelius anteckningar, som bekräftade att spiran kom från Blekingegården som nu står på Kulturen i Lund.

Som tur var så hade spiran fotograferats tillsammans med andra föremål som hade samlats in vid samma resa i Blekinge. Flera av dessa föremål så som en klarinett, ett mått och en skyttel kunde identifieras i museisamlingen och hade måttangivelser. Utifrån bilden och måtten på de andra föremålen gick det att återskapa sannolika mått på spiran.

Bild på föremål som samlades in till Nordiska museet från Blekinge 1890-1891. Klarinett , spiran. vävskyttel, munspel (och kanna Foto ur Nordiska museets arkiv.

Kulturens ena timmerman Olof Andersson tog med stor glädje sig an uppgiften att försöka kopiera den gamla spiran. Först tänkte vi svarva fram spiran men efter granskning av bilden ansåg vi att det är mer sannolikt att den var täljd. Det är också okänt vilket träslag som spiran var tillverkad av, men då inga tydliga skillnader mellan sommar- och vinterved syntes så var det mindre sannolikt att spiran var i fur eller gran. För att spiran skulle hålla så länge som möjligt så valde vi till slut ene. Enbuskar var vanligt i trakten och kärnveden är beständigt mot röta.

Olof tog fram ett rakt och lagom tjockt ämne för att sedan slöjda fram spirans form. Spirans midjor, pärlor och spetskon täljdes sedan fram. Det är en rekonstruktion men så trogen originalet som är möjligt.

Timmerman Olof Andersson rekonstruerar spiran.

När den rekonstruerade spiran fästes med smidda spik på takfönstrets huv var tillfredsställelsen stor. Efter 133 år hade huset återfått en spira likt den som en gång plockades ned från huset för att bli museiföremål. Huset har nu återfått delar av sin glans som den hade under 1800-talet, då det var en gård där de som bodde i huset ville smycka sin bostad, om än med en enkel spira i trä.

Blekingegården öppnar igen innan midsommar, efter att ha varit stängd under arbetet med taket.

Timmerman Olof Andersson har satt den rekonstruerade spiran på plats ovanför Blekingegårdens takfönster. Foto Kulturen

Läs gärna tidigare blogginlägg om arbetet med Blekingegårdens torvtak:

Nytt torvtak på Blekingegården

Rådslag om Blekingegårdens skorsten

Återanvändning av näver på Blekingegårdens tak

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *