Under golvet i Kungshuset i Lundagård framträdde medeltida byggnadslämningar i form av murar och golv vid den arkeologiska undersökningen som Kulturens arkeologer gjorde hösten 2020. Om detta kan ni läsa i ett tidigare blogginlägg. Genom den nygjorda 3D-modellen här nedanför kan ni se alla de medeltida lämningarna som grävdes under undersökningen, samlade i en bild. 3D-modellen blir därmed ett komplement till fotografierna i det tidigare blogginlägget.
Kulturens arkeologer har dragit igång med de första fältarbetena för 2021, men sammanställer samtidig fjolårets undersökningar. Ett av de många spännande projekten som vi genomförde förra året var undersökningen vid södra sidan av Domkyrkan i Lund. Här berättar vi mer om de tre gravar som hittades, och visar en 3D-modell av en av dem.
Den 1 december avslutades fältarbetet av en arkeologisk undersökning på Kastanjegatan i centrala Lund, i kvarteret Gyllenholm mellan studentbostäderna Parentesen och Smålands Nation. Den här platsen var en gång en del av den medeltida byn Lilla Råby. Vi hittade byggnadslämningar från en gård som vi daterar till före 1200-talet, massor med medeltida keramik och en del andra fynd.
I Kungshuset i Lundagård pågår det en febril verksamhet med att förbereda den efterreformatoriska byggnaden från år 1578 för ett nytt skede. Här ska Lunds universitetsstab inrätta sig 2022. Inför installationen av en hiss har vi, Kulturens arkeologer, övervakat schaktningen, och under stora mängder rivningsmassor hittade vi en murad mellanvägg och två tegelgolv från medeltiden. Vi bedömer att det är lämningar från en äldre byggnad, som sedan blev en del av Kungshuset när det byggdes.
Som vi berättat tidigare arbetar Kulturens arkeologer vid Domkyrkan i Lund, där en trappa har tagits ner eftersom den hade blivit instabil. Muren som kommer fram under trappan och fundamentet tillhör med stor sannolikhet ett av Domkyrkans allra äldsta byggnadsskeden. Arkeolog Adam Hultberg berättar mer i detta blogginlägg.
Titta på kartan över Lund. Visst påminner den lite om ett hjärta? Inte figuren hjärta, utan ett avbildat människohjärta. Det var förstås inte planerat så. Ytterkonturerna definierade av en stadsvall, gatunätets sträckningar, placeringen av Domkyrkan, torg och tullar är resultatet av hur platsen ursprungligen såg ut, av påbud och dekret från högsta ort, av tillfälliga lösningar som permanentats, översvämningar och bränder, av invånarnas driftighet, idiotier och dagliga vanor. Alltihop har nött fram en relief, där de gamla kartornas mönster fortfarande syns i dagens stadsbild.
Under medeltiden var människorna i kvarteret Sankt Mikael i Lund sjuka, men de led inte bara av samma sjukdomar som vi lider av idag. Sjukdomar orsakade av till exempel virus var troligen betydligt ovanligare, medan sjukdomar orsakade av parasiter var mycket vanliga. Här berättar paleoekologen Jonas Bergman om parasit-fynd från den arkeologiska undersökningen som gjordes i kvarteret Sankt Mikael förra året.
Genom bearbetningen av djurbensfynden från den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael i Lund växer en ny bild fram av hur djurhållningen sett ut i området, från sen vikingatid till 1700-talet. Utöver nötkreatur, svin, får och getter finns inslag av något mer ovanliga djur. Ur fynden av djurben kan man utläsa vilka konsumtionsmönster som funnits, vad som har handlats och importerats, men även andra aktiviteter som skiljer sig från det mer vardagliga livet.
Arkeologin är ju rätt mycket mera än sakleteri och skattjakt. Det är heller ingenting som är uppbyggt kring enskildheter. Samband, relationer och sammanhang i stora datamängder i form av stratigrafi, prover och fynd ska tolkas och vävas samman. Vad vi söker är övergripande mönster med information om dagligt liv under flydda tider. Det ska dock erkännas att när det kommer fram något som är utöver det ”vanliga” är det alltid trevligt – ungefär som att få en kaka till eftermiddagskaffet.
Sedan en tid tillbaka pågår bearbetningen av den arkeologiska dokumentation som gjordes vid undersökningen i kvarteret Sankt Mikael i Lund förra året. I oktober avslutades fältarbetet helt enligt plan, men av olika orsaker utökades undersökningsområdet när byggarbetet på platsen kom igång. Vi fick därmed gå tillbaka till fält och övervaka arbetet ända fram till lucia. Därmed har analyser och bearbetning av undersökningen inte kommit så långt som planerat, men vi har lite att berätta redan nu.
Arkeologi är nu inte bara läran om det gamla, det är också ett synsätt där ting och rum får berätta om samhället, oavsett tid. Detta är något arkeologin delar med andra humanistiska vetenskaper. Vi har därför bett vår kollega Niklas Ingmarsson, etnolog och intendent på Kulturen, att skriva något om den absolut yngsta lämningen på platsen för den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael, nämligen den parkeringsplats som togs bort i år.
Efter ett halvt års arbete i sol och vind, regn och rusk och på sluttampen en smula morgonfrost är fältarbetsdelen av den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael till ända. Det återstår dock en hel del övervakning och dokumentationsarbete i samband med att byggprocessen kommit igång. Samtidigt har vi påbörjat det omfattande arbetet med bearbetning och analyser.
En stor del av de föremål som man påträffar vid en arkeologisk undersökning är spår efter de mest självklara sakerna i livet som att äta, dricka, kanske arbeta och handla samt inte minst att ha någonstans att bo. Det kan vara slaktavfall, keramikkärl, tegel, spik och nitar till huset, slagg från någon smedja och mynt för att betala med. Däremot är det väldigt sällan som vi hittar något som visar på rena nöjen, som spelpjäser, musikinstrument eller leksaker.
Det var början av 1200-talet och den spanske prästen Domingo reste runt i Europa. Efter att ha mött kritiska, religiösa reformrörelser och insett sambandet med prästernas och biskoparnas allt syndigare och lyxigare leverne, beslutade sig Domingo för att grunda ett brödraskap. Det centrala skulle vara bön, predikan och studier. År 1216 blev brödraskapet godkänt av påven, som en orden. Och redan 1223 hade den nått Lund. På en tomt strax bakom domkyrkan byggde bröderna upp ett konvent, som bestod i över 300 år. Det var det första dominikankonventet i Norden, och det följdes av många fler.
Den arkeologiska undersökning som nu görs i kvarteret Sankt Mikael är en i en lång rad som Kulturen gjort under 129 år av arkeologi i Lund. Och det är inte första gången det görs undersökningar i kvarteret Sankt Mikael. De olika sätt som man dokumenterat undersökningarna på är också en illustration av arkeologins förändringar.
Uppmärksamma förbipasserande har kanske lagt märke till murade tegelväggar och ett fint lagt tegelgolv som länge legat synliga i ett hörn av schaktet, närmast staketet mot Stora Algatan. Det man ser här är resterna av ett större tegelhus som vi har undersökt under flera veckor. I veckans bloggtext ställer vi frågor om vad huset använts till, och vem som bott här.
Om man cyklar från södra till norra Lund, upptäcker man strax att det är förenat med ganska stor möda. Staden är en uppförsbacke. Tittar man på den nutida staden, från Höje å i söder till Brunnshög i norr, så finns det etapper som planar ut. Räknar man bara den medeltida stadskärnan, inom den gamla stadsvallen, det vill säga från Mejeriet i söder till Allhelgonakyrkan i norr, så går det bara uppåt. Lund lutar! Och det märks även inom undersökningsområdet i kvarteret Sankt Mikael.
Den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael är nu inne på tredje veckan. Arkeologerna börjar bli varma i kläderna och vädret har i stort sett varit på vår sida. Vi har kunnat lägga 1800-talets massiva husgrunder bakom oss och tagit itu med 1700-talet – ja, vi nosar också på 1600-talet. De arkeologiska spåren speglar sig i uppgifter ur historiska källor, där professor och trädgårdsmästare nämns. Går det att lista ut vem som odlade fikon?
Under den arkeologiska undersökningen i kvarteret Sankt Mikael kommer arkelogerna att gräva sig ner djupare och djupare, och därmed nå lager från äldre och äldre tid. Tomten har varit obebyggd och använts som parkeringsplats sedan de sista byggnaderna revs 1959. De hade byggts på 1830-talet, och rester av dessa två hus har nu kommit upp till ytan. Här berättar vi mer om byggnaderna och vilka spår som hittats.
Vår arkeolog Aja Guldåker är i Västerås för att göra en arkeologisk undersökning vid Ängsö slott. Parken ska restaureras och rekonstrueras till hur den såg ut på 1750-talet. Aja har haft guidade visningar för allmänheten om den arkeologiska undersökningen, och har också blivit intervjuad av radio och tidningar.
Redan i våras skulle Kulturens arkeologer ha gjort en arkeologisk undersökning av S:t Olofs kyrkogård i Lund, men arbetet blev uppskjutet på grund av en överklagan. Nu har vi dock fått klartecken för att sätta igång arbetet. Det är inför byggandet av den nya spårvägen förbi Allhelgonakyrkan i Lund som vi ska undersöka den västra delen av S:t Olofs kyrkas kyrkogård.
Just nu gräver Kulturens arkeologer vid Allhelgonakyrkan i Lund, en arkeologisk förundersökning inför anläggande av spårväg. Förhoppningen är att vi vid den arkeologiska förundersökningen kommer att kunna klargöra var Sankt Olofs kyrka varit placerad, hur stor kyrkogården har varit och gravtätheten i området.
Kulturens arkeologer undersökte under sommaren lämningar av en boplats i Åkarp från tidig järnålder och ett gravfält med skelettgravar daterat 100-200 e.Kr. Det har ni kunnat läsa om i tidigare inlägg här på bloggen. Nu vill vi tipsa om att vår arkeolog Aja Guldåker kommer att berätta om de fynd som gjordes under en kväll på Möllegården kultur i Åkarp den 25 oktober!
När den nya belysningen av Sankt Peters klosterkyrkas fasad invigdes nu i veckan berättade vår arkeolog Johan Wallin om den medeltida kyrkans historia för invigningsbesökarna. När förberedelserna för belysningen gjordes grävdes flera schakt upp, och Kulturens arkeologer gjorde en arkeologiska förundersökning, som gav några nya fynd. Är du nyfiken på att läsa mer om klosterkyrkan och de arkeologiska undersökningarna?
Under sommaren har vår arkeolog Aja Guldåker varit grävledare för tre arkeologiska undersökningar i Åkarp: gravar och boplats i RAÄ Uppåkra 46 samt boplats C i RAÄ Uppåkra 47. Nu är fältfasen av undersökningarna avslutade och Aja får ta semester innan nästa fas med rapporter och fyndhantering sätter igång. Här berättar hon om de bosättningar från tidig bondestenålder och från järnåldern som de hittat på boplats C i RAÄ Uppåkra 47.
Den intensiva undersökningen av gravfältet är nu i princip avslutad, lagom till att regnet piskar mot arbetsbodens fönsterrutor. Under 16 projektdagar har vi schaktat ytan, mätt in gravar och anläggningar, dokumenterat och plockat upp 8 gravlagda. Till detta kommer också dokumentation och framtagandet av gravgåvorna samt själva graven. Det är ett arbete som inte kan göras snabbt, eftersom det är så mycket att ta hänsyn till, bland annat sköra ben, gravgåvor och detaljer i fyllningarna som berättar för oss vad som har hänt på platsen.
Visst har de flesta hört talas om att det påträffas gravar från förhistorien och de flesta har kanske sett en bild i en tidning på ett skelett i en grav. Men att huka sig ner intill ett riktigt skelett där du faktiskt med egna ögon kan se att det varit en människa en gång i tiden, är speciellt. Det tycker vår arkeolog Aja Guldåker, som här fortsätter berätta om den undersökning av en boplats och ett gravfält i Åkarp som Kulturens arkeologer arbetar med sedan några veckor tillbaka.
Hur livnärde sig järnåldersbefolkningen och fanns det en medvetenhet om jordens beskaffenhet kring boplatsen? Det är en fråga som Kulturens arkeologer har med sig när de gräver vid boplats F i Åkarp. Går det att spåra odlingsverksamhet, trots att både boplatsen och gravfältet ligger cirka 40 centimeter under dagens åkermark?
