Kulturens blogg

Från sista vilan till vardagen på boplatsen

Gravlagd kvinna
En gravlagd kvinna, till synes sovande på sidan i sin grav

Den intensiva undersökningen av gravfältet är nu i princip avslutad, lagom till att regnet piskar mot arbetsbodens fönsterrutor. Under 16 projektdagar har vi schaktat ytan, mätt in gravar och anläggningar, dokumenterat och plockat upp 8 gravlagda. Till detta kommer också dokumentation och framtagandet av gravgåvorna samt själva graven. Det är ett arbete som inte kan göras snabbt, eftersom det är så mycket att ta hänsyn till, bland annat sköra ben, gravgåvor och detaljer i fyllningarna som berättar för oss vad som har hänt på platsen.

Som summering av gravfältet kan vi nämna följande:

Tre av gravarna hade tydliga kopplingar till Bornholm, vilket vi kunde se på de keramikkärl som var placerade vid de gravlagdas huvuden. Dekoren och formen på keramiken berättar för oss att den tillverkades någon gång 100-200 e. kr. Som jämförelse kan sägas att den keramik som påträffas på boplatsen är mer grov och inte så fint bearbetad, medan keramiken i gravarna är väldigt dekorativ och genomarbetad.  Det vi ska göra nu är att analysera leran som keramiken är tillverkad av. Kan leran härledas till Bornholms leror eller har leran faktiskt plockats upp i närområdet? Det får betydelse för våra tolkningar av keramiken. Den gravlagda kanske har vuxit upp på Bornholm, men emigrerat till denna plats. Sättet att tillverka keramik på kan exporteras eller så har kärlen faktiskt transporterats hit från Bornholm.

Dessa tre gravar hade också ungefär samma gravgåvor förutom keramiken. Där fanns järnknivar, kammar och bältesspännen.  Två av skeletten var rejält nedgrävda i moränleran, vilket gav ett gott skydd mot våra moderna jordbruksmaskiner. Den tredje graven låg dock mycket ytligt och de flesta besökare har reagerat på hur nära markytan graven låg. Varför grävdes inte graven djupare? Jag tror att det kan ha varit vinter och sträng kyla med tjäle – det gick helt enkelt inte att komma ner mer. Naturligtvis har folk dött under årets alla perioder och vinter var inget undantag. Istället gjordes en mindre överbyggnad vilket vi kan se på de stolphål som finns kring graven. På den avlidna individen lades ett lock av lera, sedan en stenpackning för att sedan täckas av en överbyggnad av trä.

Mellan dessa tre gravar med Bornholmsk keramik finns två byggnader, ett litet och ett stort grophus. I det lilla grophuset förekom förmodligen praktiska aktiviteter som matlagning. Maten förtärdes sedan i det stora grophuset intill, där sannolikt både begravningsfölje och den avlidna personen befann sig för en sista begravningsceremoni. Djurben som påträffades i det stora grophuset var i dåligt skick, men får/get kunde urskiljas. Förhoppningsvis kan analyser av jordproverna vi tog visa vad som mer stod på menyn.

Väster om det stora grophuset dokumenterade vi en grav som hade en tydlig kantkedja av sten. I graven låg en individ i något hopkrupen ställning, som när man sover på sidan. Vi tror att det är en kvinna då hon var ganska graciös i kraniet. Inte en enda gravgåva har hon fått med sig. Varför? Var hon en trälkvinna som inte ägde några egna saker eller tyckte ingen om henne?

Några av gravarna var i mycket dålig kondition och endast vissa ben fanns kvar, de övriga benen och möjliga gravgåvorna är troligen bortplöjda genom århundraden av åkerbruk. Vissa av gravarna uppvisar också tecken på plundring vilket vi kan se på annorlunda fyllning och att vissa skelettdelar fattas, som t.ex. fötter. Vem kan ha varit intresserad av att plocka med sig människoben?

Halsband av 54 bärnstenspärlor
Halsband av 54 bärnstenspärlor i grav

När vår sista vecka på gravfältet inleddes blev det extra komplicerat. Först framkom en grav där benen var i dåligt skick. Två stora stenar markerade graven. Men graven var inte slut utan långt under det första skelettet fanns en individ till. Ett välbevarat skelett (kvinna?) i sovande ställning på sidan med rika gravgåvor fanns djupt där nere i moränleran. Hon hade fått med sig ett halsband med 54 bärnstenspärlor, två keramikkrus varav det ena var helt intakt – 2000 år gammalt! Hon hade  också fått en kniv med sig och två fibulor i brons. Vem var hon när hon levde och vem var personen som gravlades en bit ovanför henne? Denna grav tog naturligtvis lite tid att både gräva fram och dokumentera.

Vår tid började rinna ut och vi skulle egentligen bara hinna dokumentera några stora stolphål som markerade den yttre kanten i väst. Det visade sig att moränleran spelat oss ett spratt och två stolphål blev ytterligare en grav med ett dåligt bevarat skelett, men med fina gravgåvor i form av keramik, en kniv, en sländtrissa, två fibulor och en fin kam. Ett halsband med bärnstenspärlor fanns också med 37 bevarade pärlor. Roligt men lite stressigt så här på slutet!

Ett helt kärl
Ett helt kärl – cirka 2000 år gammalt!

Begravningsplatsen markerades förmodligen av både resta stolpar och stenar, då vi har dokumenterat flera stolphål och stenavtryck efter stora stenar. Gravarna måste individuellt ha varit välmarkerade eftersom ingen grav skär någon annan grav – alltså måste det ha funnits stenpackningar eller stolpar som har visat var gravarna fanns. Grophusen har inte heller varit obekanta, utan har troligen använts under lång tid, vilket flera golvlager antyder.

Vi har haft mycket besök dessa intensiva dagar, cirka 145 personer. Besökarna har varit skolklasser,  kommunanställda vid Burlövs kommun, markägarna norr om området vi nu undersöker, personal från Kulturen, osteologistudenter från Lunds universitet, Sydsvenskan, Skånska dagbladet, Trafikverkets projektledare och övriga anställda, kollegor från andra arkeologiska verksamheter samt Länsstyrelsen förstås.

Vi har under två dagar haft en praoelev. Vi har även haft hjälp av en metalldetekterare och en keramikexpert. De flesta har bokat in besök i förväg vilket vi är tacksamma för, eftersom det underlättar att vara tillgänglig och inte i en kritisk situation med sköra gravar som kräver uppmärksamhet.

Nu har vår osteolog Lena Nilsson övergått till att tvätta och närmare analysera skelettmaterialet inne på Kulturen. Vi andra har påbörjat undersökningen av  boplatsen. Vi hälsar intresserade välkomna till vår kvällsvisning på tisdag den 21/6 kl 16.30.

Text och foto: Aja Guldåker, grävledare och arkeolog på Kulturen

Läs publicerade tidningsartiklar

Gravfält låg dolt där väg ska fram – Skånska dagbladet (10 juni)

Tvåtusen år gamla skelett får lämna plats för järnvägen – Sydsvenskan (16 juni)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *