Kulturens blogg

Gravar vid Domkyrkan i Lund (med 3D-modell)

Vanlig bild av graven som visas i 3D-modellen. Du hittar 3D-modellen längre ner i blogginlägget.
Vanlig bild av graven som visas i 3D-modellen. Du hittar 3D-modellen längre ner i blogginlägget.

Kulturens arkeologer har dragit igång med de första fältarbetena för 2021, men sammanställer samtidig fjolårets undersökningar. Ett av de många spännande projekten som vi genomförde förra året var undersökningen vid södra sidan av Domkyrkan i Lund. Här berättar vi mer om de tre gravar som hittades, och visar en 3D-modell av en av dem.

Vi har tidigare berättat om den byggnadsarkeologiska undersökningen som gjordes i samband med trapprenoveringen vid det södra transeptet. Men det finns långt mycket mer att berätta om de lämningar som framkom under marken.

En av tre medeltida gravar vid Domkyrkan undersöks av osteolog Helene Wilhelmson från Sydsvensk Arkeologi. Foto: Adam Hultberg, Kulturen
En av tre medeltida gravar vid Domkyrkan undersöks av osteolog Helene Wilhelmson från Sydsvensk Arkeologi. Foto: Adam Hultberg, Kulturen

Förutom att det framkom rester av äldre byggnadsdelar, så som strävpelare och kanske en grundmur till korsgången, så fick vi också möjligheten att undersöka tre gravar. Från medeltiden och fram till början av 1800-talet var den ytan som idag kallas för Krafts torg nämligen en av Domkyrkans kyrkogårdar, känd som Krafts kyrkogård.

Domkyrkan och Krafts kyrkogård vid 1800-talets början. Gravyr av C Akrell efter förlaga av U Thersner. Kulturens Lundaarkiv
Domkyrkan och Krafts kyrkogård vid 1800-talets början. Gravyr av C Akrell efter förlaga av U Thersner. Kulturens Lundaarkiv

Kistor av sten och tegel

Två av de gravar som nu undersökts var lagda i murade kistor, den ena av tegel och sandsten och den andra helt i sandsten. Sådana murade kistor har vid flera tillfällen tidigare undersökts, så väl vid Domkyrkan som på andra platser i Lund. Men det hör inte till vanligheterna; av de tusentals gravar som undersökts på Lunds medeltida kyrkogårdar är antalet sten- och tegelkistor försvinnande litet. Med sen är det inte heller någon vanlig plats vi har undersökt.

I den medeltida föreställningsvärlden var närheten till det heliga viktig, och heligast i kyrkan var ju altaret. Därför ansågs det finare ju närmare altaret man begravdes. Kyrkans sydsida var också bättre än den norra. Att begravas inne i kyrkan var tidigt reserverat för biskopar och det högre prästerskapet, men under medeltiden blev detta allt mer kommersialiserat och den som kunde betala för sig kunde också få välja gravplats.

I bevarade medeltidslagar från Norge står skrivet att i det södra och östra takdroppet skulle de som uppfört eller underhållit kyrkan begravas. Att begravas i takdroppet betydde att vattnet från kyrktaket sköljde ner över gravplatsen och vattnet från kyrkan var heligt.

Tegelkistan

Tegelkistan, som var den första vi undersökte, låg bara några decimeter under dagens marknivå. Kistan hade haft ett lock av stora kalkstenshällar, men dessa hade knäckts och vält ner i kistan där de nu stod lutade mot kistans insida. Trots detta hade kvarlevorna från den gravlagde klarat sig förvånansvärt bra. Preliminärt kan vi säga att det rör sig om en man, över medellängd och det finns indikationer på att han hade tuberkulos; vi får se om vi får mer information när osteologen är färdig med sin analys.

För hans huvud hade man byggt en liten nisch av sandsten. Två av sandstenarna var behuggna på precis samma sätt som de stenar som Domkyrkan är uppförd av. Kombinationen av sandsten och tegel är ovanlig, men de tegelkistor som tidigare undersökts brukar generellt dateras till 1200-talet.

Föremål i kistan

I kistan påträffades flera föremål, vilket är ovanligt i kristna gravar. På mannens högra sida, i midjehöjd, hade placerats ett keramikkärl fullt med träkol. Sannolikt har kärlet innehållit rökelse och placerats där vid begravningstillfället. Kärlet hade krossats av en av lockhällarna, men ser ut att vara komplett. Ett bältesspänne av järn låg över bäckenet, och det kan möjligtvis kan antyda att mannen begravdes i sina kläder, snarare än insvept i ett tyg, vilket var vanligt på medeltiden.

Det sista föremålet var en horntagg, gissningsvis från en hjort. Taggen är bara några centimeter lång och har sågats av. Den låg över buken och det är inte omöjlig att den placerats i den gravlagdes hand. Om taggen har någon liturgisk betydelse får vi forska vidare i, kanske hade den snarare en personlig betydelse för mannen och någon närstående?

3D-modell av graven

Nedan kan du se en 3D-modell av graven. Här kan du zooma och vrida samt klicka på olika delar av graven och på föremålen för att få mer information.

Mänskliga kvarlevor är ett av de mest påtagliga sätt på vilket vi möter medeltidens människor. Eftersom vi inte kunde låta allmänheten komma fram och titta på graven när den grävdes ut väljer vi att förmedla den såhär istället. Det är i dessa sammanhang alltid viktigt att bibehålla stor respekt för att det är en individ vi ser och inte bara ett arkeologiskt fynd.

Stenkistan

Den andra kistan, som var helt byggd av sten, framkom under den borttagna trappan. Som vi tidigare berättat var anledningen till att det grävdes vid Domkyrkan just att en trappa skulle renoveras. Senast trappan renoverades var 1848, men graven därunder är betydligt mycket äldre än så.

Precis som tegelkistan hade stenkistan fått ett lock av stenhällar och en botten av kalkbruk. I kistan hade inte lagts några föremål men däremot hittade vi flera människoben som inte tillhörde den individ som ursprungligen lagts i graven.

Gravens placering ger värdefulla ledtrådar till kyrkans byggnadshistoria. Från den portal som trappan ledde till har det tidigare gått en så kallad korsgång. Korsgången har omgärdat kyrkogården och skapat ett utrymme som endast var tillgängligt för kyrkans män.  En tolkning är att det under medeltiden inte funnits någon trappa här, utan att korsgången istället har haft två våningar, vilket skulle kunna förklara gravens placering direkt under trappan. En annan tolkning är att graven är äldre än dörren, och att det därför inte fanns någon trappa när graven grävdes. Vilket som är mest troligt vet vi inte än.

Förhoppningsvis kan vi under arbetet med rapporten bringa mera klarhet i detta lilla hörn av Domkyrkan och Krafts kyrkogård.

Platsen för undersökningen, vid Domkyrkans södra transept. Osteolog Helene Wilhelmson (Sydsvensk Arkeologi) undersöker graven i tegelkistan. Stenkistan påträffades senare, rakt nedanför dörren. Foto: Adam Hultberg, Kulturen.
Platsen för undersökningen, vid Domkyrkans södra transept. Osteolog Helene Wilhelmson (Sydsvensk Arkeologi) undersöker graven i tegelkistan. Stenkistan påträffades senare, rakt nedanför dörren. Foto: Adam Hultberg, Kulturen.

Text, 3D-modell och foton: Adam Hultberg, arkeolog på Kulturen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *