Kulturens blogg

Arkeologin berättar om vardagsliv i Dominikankonventet

Adam Bolander dokumenterar en planka som tillvaratogs vid undersökningen i oktober. Troligen rör det sig om en del av en husvägg. Foto: Amanda Sjöbeck; Kulturen
Adam Bolander dokumenterar en planka som tillvaratogs vid undersökningen i oktober. Troligen rör det sig om en del av en husvägg. Foto: Amanda Sjöbeck; Kulturen

Sedan en tid tillbaka pågår bearbetningen av den arkeologiska dokumentation som gjordes vid undersökningen i kvarteret Sankt Mikael i Lund förra året. I oktober avslutades fältarbetet helt enligt plan, men av olika orsaker utökades undersökningsområdet när byggarbetet på platsen kom igång. Vi fick därmed gå tillbaka till fält och övervaka arbetet ända fram till lucia. Därmed har analyser och bearbetning av undersökningen inte kommit så långt som planerat, men vi har lite att berätta redan nu.

Det är en grannlaga uppgift att knyta samman det som dokumenterades i november och december (alltså den oförutsedda förlängningen av fältarbetet) med det som gjordes under sommarens undersökning.

Enligt SMHI var november 2019 en av de mörkaste på länge… Adam Bolander, Amanda Sjöbeck och Sofia Lindberg i strålkastarskenet. Foto: Kulturen
Enligt SMHI var november 2019 en av de mörkaste på länge… Adam Bolander, Amanda Sjöbeck och Sofia Lindberg i strålkastarskenet. Foto: Kulturen

Mer av tegelhuset med spisar

De ”extra” arbetena har fört det goda med sig att vi nu, bland annat, fått fram mer av det välbyggda huset som fanns i undersökningens nordvästra del. Som vi tidigare berättat var det en byggnad som tillhörde Dominikankonventet, som grundades i Lund under 1200-talet. Under fältarbetet har allt pekat på att detta varit konventets ekonomidel, där man kan ha ägnat sig åt sådant som matberedning, tvätt, stallning av djur och liknande. (Läs gärna vad vi berättat om det i ett tidigare blogginlägg.) Under det förlängda arbetet under november och december har det antagandet stärkts.

Det rör sig om en synnerligen välfundamenterad tegelbyggnad som använts under mycket lång tid. I huset fanns en hel serie av ugnar och spisar, vilket visar att funktionen under hela husets levnadstid varit likartad.

Söder om huset har det dels funnits en stenlagd gårdsplan, dels flera byggnader och murar. Vi kan nu också ännu bättre knyta samman de här lämningarna med dem som dokumenterades vid en undersökning i fastigheten intill 1998.

Den stenlagda gårdsplanen under framtagande. Foto: Amanda Sjöbeck, Kulturen
Den stenlagda gårdsplanen under framtagande. Foto: Amanda Sjöbeck, Kulturen
Den stenlagda gårdsplanen, med två ränndalar och en syll till en enklare byggnad. Foto: Amanda Sjöbeck, Kulturen
Den stenlagda gårdsplanen, med två ränndalar och en syll till en enklare byggnad. Foto: Amanda Sjöbeck, Kulturen

Det visade sig också finnas lämningar efter fler murar och byggnadsrester ut mot Stora Algatan, något som ger en bättre och mer komplex bild av hur den här norra delen av Dominikanernas konventsområde varit disponerad. Möjligen har konventsområdet varit avgränsat av en mur ut mot Stora Algatan.

Vardagslivet på konventet

Att vi rör oss inom ett mera ”vardagligt” område med storköks- och andra ekonomifunktioner kan nog sägas stå klart. Det här är aspekter av de medeltida städernas konvent som inte framkommit och undersökts särskilt ofta, så vår undersökning kan bidra med mycket ny kunskap. Det gäller dels konventet i sig själv, dels dess roll i Lund i en tid då stadsväsendet formaliseras och ”blir till”.

Det fanns flera generationer av murar och grunder ut mot Stora Algatan. Foto: Amanda Sjöbeck, Kulturen
Det fanns flera generationer av murar och grunder ut mot Stora Algatan. Foto: Amanda Sjöbeck, Kulturen

Kyrkostaden i staden

Den tomt som vi undersökt ligger centralt inom den del av Lund som Anders Andrén (professor i historisk arkeologi) så träffande benämnt som ”kyrkostaden”. Så kallad på grund av koncentrationen av kyrkor, de kyrkliga dignitärernas residens och hela domkyrko- och Lundagårdsområdet. Det senare var ärkesätets administrativa och ekonomiska centrum.

De små undersökningar vi tidigare har kunnat göra i Lundagård har berört de mer representativa delarna. Vi har kunna se att dessa byggnader var välbyggda, men undersökningarna har inte gett mycket information om andra verksamheter på platsen. (Här kan man jämföra med undersökningarna av ärkebiskoparnas residens i Trondheim i Norge, som omfattade ett brett spektrum av olika verkstäder.)

I kvarteret Sankt Mikael kan vi däremot se spår från en mångfald av verksamheter under dominikanernas tid (från mitten av 1200-talet fram till reformationen 1537), bland annat genom de preliminära analyserna av djurbensfynd. Förhoppningsvis kan vi luckra upp den ibland något statiska bilden av konventen, som i rekonstruktioner gärna ser likadana ut över tid och sköts på likadant sätt. I kvarteret Sankt Mikael tycks de ha pågått mängder av förändringar och ombyggnationer.

En översikt över några av de spisfundament i tegel som undersöktes i det välbyggda huset. Foto: Amanda Sjöbeck, Kulturen
En översikt över några av de spisfundament i tegel som undersöktes i det välbyggda huset. Foto: Amanda Sjöbeck, Kulturen

Goda förhoppningar

Undersökningen lär också ge oss möjlighet att synliggöra och ”befolka” konventet med brödernas vardagsliv. Vi kan få svar på frågor som vad man har ätit och om man har framställt sina egna pergament och skrivdon.

Uppdragsarkeologin är en reglerad verksamhet som helt följer exploatering och nybyggnation. Vi kan alltså inte fritt välja var vi vill göra en arkeologisk utgrävning. Ofta, som i det här fallet, ger undersökningarna glädjande nog möjlighet till ett bredare socialt perspektiv.

Text: Stefan Larsson, arkeolog och projektledare för undersökningen i kvarteret Sankt Mikael.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *