Föremål från undersökningen i kvarteret Sankt Mikael

Medeltida byggnadsmaterial

En vikt- och volymmässigt stor del av fynden är olika typer av byggnadsmaterial. Det kan dels vara tillhuggna stenblock för murar och omfattningar eller skiffer för taktäckning, men också tegel och kakel för murar, valv, golv och ugnar. På bilden nedan ser vi ett typiskt taktegel av medeltida typ, som är mycket vanliga på arkeologiska undersökningar i städer. Det som är ovanligt med just denna är att den är i det närmaste hel och inte röd utan gul.

Massmaterial: keramik

Vad gäller antal så är keramikskärvor ofta den vanligaste fyndtypen vid arkeologiska undersökningar. De flesta skärvorna representerar ganska enkla kärl för tillagning och förvaring av matvaror, men lite finare kärl för servering av mat och dryck är också ganska vanliga. De allra finaste kärlen är importerade, de flesta från nuvarande Tyskland men också från andra europeiska länder som England, Frankrike och Holland samt porslin från Kina.

Massmaterial: djurben

Ett annat mycket vanligt förekommande fyndmaterial är djurben. Benen kan representera lite olika saker. Slakteriavfall och måltidsrester är ofta förekommande kategorier. Slaktavfallet känns igen på att man kan se skär- eller huggmärken på benen. I vissa delar av staden kan benmaterialet vara avfall från hantverksproduktion. Detta känns igen på att man har sågat eller skurit i benen.

Oftast kommer benen från tamdjur som ko, gris, får, höna, gås, hund och katt, men en liten del av benen kommer från vilda djur som kronhjort, rådjur, räv och hare. Även fiskben förekommer, främst från torsk och sill, men också gädda och abborre finns representerade. Fiskben representerar i första hand matavfall, men de kan även användas för framställning av lim.

I materialet från Sankt Mikael finns också enstaka människoben. Detta ska dock inte tolkas som konsumtion av människokött eller att man har tillverkat föremål av människoben. Det ska istället tolkas som att jordlager på platsen har hämtats någon annanstans ifrån, där det funnits begravningar som grävts sönder.

Föremål av ben

Föremål av ben är vanliga i arkeologiska fyndmaterial, förutsatt att bevaringsförhållandena är goda, vilket de är i kvarteret Sankt Mikael. Ben är en billig råvara, vilket dock inte betyder att det bara använts i de lägre samhällsklasserna. Första bilden nedan visar en så kallad vinare, en barnleksak som består av ett litet ben – i det här fallet ett mellanfotsben av gris – som man borrat ett hål i. I hålet fäster man ett snöre och när benet snurras snabbt i luften uppstår ett vinande ljud. Enkelt, billigt och underhållande!

Betydligt mera avancerat är nästa föremål som är en örslev – en föremålstyp som funnits åtminstone sedan bronsåldern och som är föregångaren till dagens bomullstops och Revaxör. Detta exemplar från 1700-talet är synnerligen välbevarat och har försetts med fin, skuren dekor.

Dubbelkammen på nästa bild kan också relateras till den personliga hygienen och den är av samma storlek och har samma användning som dagens luskammar, vilka dock är tillverkade av plast. Detsamma gäller för tandborsten, som är lätt igenkännbar trots att själva borsten saknas. På denna från 1800-talet har borsten gjorts av djurhår och bundits fast med metalltråd.

Metallföremål

Föremål av järn är mycket vanliga på en plats som Sankt Mikael. Allra vanligast är spikar, nitar, fönsterbeslag, lås och liknande. Men eftersom järn rostar är dessa föremål ofta i dålig kondition. Föremål av koppar, brons och mässing bevaras bättre i jorden. Exempel på sådana föremål är fingerborgen och knappnålarna på bilden nedan. De ser i princip likadana ut som de som finns idag trots att de är mer än 200 år gamla.

En föremålstyp som inte länge är i bruk är ölhanen. Det är en kran av brons som användes när man tappade upp öl eller vin ur trätunnor. Vredet till kranen var ofta i form av en tupp, som förr ofta kallades hane. Föremål som detta var vanliga under 1600- och 1700-talen.

Allra bäst bevaras förstås guld och silver, men några sådana föremål har vi inte hittat ännu. Andra metaller som kan bevaras bra i jorden är tenn och bly. Bly från medeltiden är ofta frag­ment av plåt från taktäckning eller spröjsar från fönster. Från senare tider är ammunitions­kulor av olika slag vanliga, som denna ca 200–300 år gamla pistolkula. Sådana små metall­före­mål är svåra att upptäcka i jorden och därför tar vi arkeologer ibland hjälp av metalldetektor.

 Text: arkeolog Claes Hadevik

Alla blogginlägg från kvarteret Sankt Mikael