Kulturens blogg

Undersökningen i kvarteret Sankt Mikael från ovan

Undersökningen i kvarteret Sankt Mikael, sedd uppifrån grannfastigheten i väster. Foto: Annika Knarrström.

Det är alltid bra att få en överblick över en arkeologisk undersökning. Grannhuset väster om oss bjuder på flera våningars höjd och fönster med utsikt mot undersökningen. Lagom tills att vi grävt oss fram till 1500-talet fick vi möjligheten att kliva några trappor upp och fotografera från fjärde våningen. Det blev en intressant vy, där murar, stenläggningar och kulturlager syns riktigt bra.

Undersökningen i kvarteret Sankt Mikael, sedd uppifrån grannfastigheten i väster, med några av de observationer som nämns i texten. Foto: Annika Knarrström.

Låt oss bjuda på en snabb rundtur i vårt schakt. För orienteringens skull ska nämnas att Stora Algatan skymtar i fotots vänstra kant. Till vänster om brädorna i fotots nedre vänstra del (som lagts ut för att täcka ett lite farligt djupt arkeologiskt provschakt från 1977) syns ljust kalkbruk och stenar, vilka är resterna efter ett rejält fundament till en spis. Till höger om brädorna finns gul lera som fungerat som underlag till ett golv. Tillsammans utgör spisfundamentet och leran spåren efter en byggnad, som använts upp i åtminstone 1700-talet. Byggnaden har varit större och gått längre åt väster (alltså utanför bildens nederkant), in i den tomt där idag huset står som fotografen klättrat upp i. Här är vi i full gång att undersöka för att bringa reda i när huset uppförts.

Adam fick kämpa hårt med kalkbruket och stenarna i spisfundamentet. Fundamentet har varit stabilt byggt och dessutom stort. Vilken funktion den fyllt i hushållet får vi återkomma till. Foto: Annika Knarrström.

Längs Stora Algatan syns flera stora stenar i schaktkanten. Det är spåren efter studentkasernen Petersborg från 1800–1900-talet (läs mer om den här), men också efter en enklare byggnad som stått längs Stora Algatan på 1600-1700-talet. Vi har tagit bort ett stort antal bumlingar från grunderna till dessa byggnader, men en del får ligga kvar till stöd för schaktkanten.

Bort med stenarna! Allt som behövs är ett par bra stroppar att lyfta i och två envisa arkeologer, i det här fallet Sofie och Linnea. Foto: Adam Hultberg.
Bort med stenarna! Allt som behövs är ett par bra stroppar att lyfta i och två envisa arkeologer, i det här fallet Sofie och Linnea. Foto: Adam Hultberg.

Ungefär mitt i bilden ligger stora träskivor och en massa mörk jord. Här fanns källaren till studentkasernen, vilken vi tömde ur med grävmaskin och nu utnyttjar som plats att tippa de jordmassor, stenar och tegel som vi tar bort i takt med att undersökningen fortskrider. Träskivorna lägger vi utefter behov ut för att tillfälligt skydda omgivande lager, murar och stenläggningar.

I bildens övre högre fjärdedel breder brun jord ut sig. Vi har stött på en av Lunds många platser för odling. Jorden har hämtats hit från någon annanstans och lagts ut för att jämna ut marken, men också för att plantera och låta djur beta. Det är stora arbeten man företagit sig vilket krävt både resurser, planering och hårt arbete. Dessutom har man ansträngt sig för att leda bort vatten. Vi har hittat ett par rännor, som är byggda i sten, men också ett brett dike. På översiktsfotot syns en av stentrummorna väldigt tydligt. De olika vattenledningarna har inte använts samtidigt, så problem med avrinning har varit en återkommande angelägenhet.

Robert dokumenterar den delvis plundrade stentrumman som fungerat som vattenränna, här genom att mäta in stenarna. Foto: Annika Knarrström.

I fotots nedre högra del syns en stenläggning, men också rader av stenar. Stenläggningen har legat utomhus, utanför huset som inledningsvis nämndes. Den mörkare stenraden är i själva verket en ränndal, alltså åter igen en vattenledande ränna. När Kulturen år 1998 gjorde en arkeologisk undersökning inom tomten direkt väster om oss hittade man också en ränndal. Genom att lägga samman ritningarna kan vi se att vår ränndal ligger i förlängningen av denna.

Ränndalen har dessutom gått igenom en stor mur, som syns på tvärs över fotot. Vi har kommit fram till att den stora stenmuren är en så kallad bogårdsmur. I det här fallet har den troligen inte avgränsat en kyrkogård, utan kan ha hängt ihop med dominikankonventet (eller i vardagligt tal: svartbrödraklostret) som under medeltiden låg i kvarterets södra delar. Vid någon tidpunkt efter reformationen, när konventet upphörde, har muren rivits ner men inte helt tagits bort. I stället verkar den ha fått fortsätta att bilda gräns mellan den mer bebyggda västra delen (nedre delen av fotot) och den mindre bebyggda delen i öster (övre delen av fotot).

På fotot förekommer också lite annat. En grön presenning har lagts ut för att skydda ett lager av kalk. En gul slang har fått ersätta en modern dagvattenledning, så att vi inte får översvämning i schaktet när det regnar. Här och där ligger brädor, som vi kör skottkärror och går på. Och så har vi byggt några trappor i kanterna, som gör det både lättare och säkrare för arkeologerna att kliva upp och ner i schaktet.

Text: Annika Knarrström, arkeolog från Arkeologerna (Undersökningen görs av Kulturen i samarbete med Arkeologerna och Sydsvensk Arkeologi)

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *