Kulturens blogg

Kannor, krus och en liten leksakshäst från kvarteret Sankt Mikael

Den miniatyrhäst i keramik som hittades vid undersökningen i kvarteret Sankt Mikael.
Den miniatyrhäst i keramik som hittades vid undersökningen i kvarteret Sankt Mikael. Foto: Kulturen

En stor del av de föremål som man påträffar vid en arkeologisk undersökning är spår efter de mest självklara sakerna i livet som att äta, dricka, kanske arbeta och handla samt inte minst att ha någonstans att bo. Det kan vara slaktavfall, keramikkärl, tegel, spik och nitar till huset, slagg från någon smedja och mynt för att betala med. Däremot är det väldigt sällan som vi hittar något som visar på rena nöjen, som spelpjäser, musikinstrument eller leksaker.

Till stor del beror detta på att många av dessa föremål tillverkats av organiskt material som tyvärr inte lyckats stå emot tidens tand. I vissa medeltida städer har man påträffat träsvärd, ansiktsmasker i skinn, schackpjäser och olika täljda träföremål, men oftast saknas den här typen av föremål.

Ett udda fynd

Vid undersökningen i kvarteret Sankt Mikael påträffades ett märkligt föremål som tyvärr inte var helt (se översta bilden.) Det var tillverkat av en ljus keramiklera som glaserats med blyglasyr. Efter att ha studerat föremålet kunde det konstateras att det föreställer bakdelen av en miniatyrhäst med ben och svans. Den här typen av miniatyrfigurer är ovanliga men hittas då och då i de skandinaviska medeltida städerna. Hästen har då alltid en ryttare på ryggen och normalt är hela figuren cirka 5 cm hög. Dessa hästar med ryttare har tillverkats av en annan typ av lera än den vanliga inhemska keramiken. Detta gör det troligt att figuren är importerad, troligtvis från Sachsen i östra Tyskland. Ett tänkbart produktionsområde kan vara i närheten av Leipzig och Wittenberg. Det kan också ha varit i närheten av Kassel i Hessen. Under vintern kommer vi att analysera figuren för att bestämma var den tillverkats.

Leksaker

Vi har kunnat konstatera att den lilla hästen kan dateras till 1200- eller 1300-talet. Men vad har de egentligen använts till? I Tyskland har man kopplat de här miniatyrfigurerna till en tid där ridderlighet utgjorde ideal, något som barn också ville ta del av och därför tror man att de använts som leksaker. Det som är svårt att förstå idag är att det inte var vanligare med sådana här figurer i lera och varför de enda som vi hittar i Lund och i andra städer är importerade. Det hade varit enkelt för en keramiker att tillverka leksaker till barnen, men det gjorde man inte.

Två djurfigurer funna i Malmö respektive Vä. Scannad sida ur boken ”Keramik 1000-1600” av Claes Wahlöö.
Två djurfigurer funna i Malmö respektive Vä. Ur ”Keramik 1000-1600”. Scannad sida ur boken ”Keramik 1000-1600” av Claes Wahlöö.

Keramik från andra platser

Vid arkeologiska undersökningar i Lund är det inte ovanligt att hitta keramik som är framställd någon annanstans än i den närmaste omgivningen. Vanligtvis rör det sig inte om några större mängder. Beräkningar av antalet kärl tyder på att det rör sig om enstaka exemplar som hittat hit på olika vägar. Någon handel med keramik kan man nog inte tala om förrän under medeltidens senare del, det vill säga från 1300-talet och framåt, då fynden av massproducerat stengods blir rikliga. Stengodskrusen gjordes då i närmast industriell omfattning i trakterna runt Köln och i Niedersachsen i Tyskland.

Botten av ett öl- eller vinkrus i stengods tillverkat i trakten av Köln i början av 1400-talet. Foto: Kulturen
Botten av ett öl- eller vinkrus i stengods tillverkat i trakten av Köln i början av 1400-talet. Foto: Kulturen

Även enskilda kärl har en historia att berätta. Vid undersökningen i kvarteret Sankt Mikael har vi hittat små – mycket små – skärvor av en kanna gjorda i en vit lera och med en vackert grön blyglasyr. Den är framställd i trakterna kring Rouen i norra Frankrike i slutet av 1100-talet. Med tanke på att de första dominikanerbröder som verkade i Lund i början på 1200-talet kom från just Frankrike, verkar det troligt att det rört sig om en enstaka kanna som någon av bröderna haft med sig hit.

En liten skärva av en rikligt dekorerad kanna, gjord i en vacker vit lera. Den är framställd i trakten av Rouen i Frankrike i slutet av 1100-talet. Foto: Kulturen
En liten skärva av en rikligt dekorerad kanna, gjord i en vacker vit lera. Den är framställd i trakten av Rouen i Frankrike i slutet av 1100-talet. Foto: Kulturen

Från slutet av 1200-talet hör flera skärvor av glaserade kannor i lergods som framställts i det område som idag utgörs av Nederländerna och Belgien. De skiljer bland annat ut sig genom en lera som är mera finkornig än den som finns här i det skånska landskap. Dessa kannor var ofta rikligt dekorerade. Exemplet på bilden visar hur man använt flera olika typer av lera för att skapa dekorativa effekter, här i form av en list.

Fragment av en kanna i blyglaserat lergods, gjord någonstans i det som i idag är Nederländerna, någon gång under 1200-talet.
Fragment av en kanna i blyglaserat lergods, gjord någonstans i det som i idag är Nederländerna, någon gång under 1200-talet.

 

Vi har ännu så länge inte hittat några säkra spår efter medeltida platser för keramiktillverkning i Skåne. Däremot verkar det som om vissa typer av kannor i blyglaserat lergods främst hittas här (och på Själland). De kan framför allt identifieras genom sin karakteristiska form på bottnen vilken är bearbetad och mångkantig. Tidigare kallades de för ”Lundakannor” men numera för ”Skånekannor”. Kommande analyser kan förhoppningsvis ge klarhet i ungefär var de är tillverkade.

Botten av en kanna i blyglaserat lergods, framställd någonstans i Skåne – eller på Själland. Den mångkantiga bottenformen är karaktäristisk för den här typen. Foto: Kulturen
Botten av en kanna i blyglaserat lergods, framställd någonstans i Skåne – eller på Själland. Den mångkantiga bottenformen är karaktäristisk för den här typen. Foto: Kulturen

Och en krukmakare från England

Det var nu inte bara keramiken som kunde förflyttas. I Lund har vi ett ovanligt tydligt spår av en krukmakare som tillfälligt flyttat hit. Att hantverkare vandrade runt, ibland över stora sträckor, var inget ovanligt under medeltiden. Det kanske mest bekanta exemplet utgörs av de stenhuggare och murarmästare som byggde alla de kyrkor som vi fortfarande kan se omkring oss.

I just det här fallet har vi kunnat konstatera att det under början av 1000-talet fanns en krukmakare från Stamford i England här i Lund. Sannolikt var vederbörande här för att vara behjälplig med framställningen av taktegel till Drottenskyrkan, som då var under uppförande. En del av de plana taktegel som påträffats vid undersökningar här i staden har också varit glaserade.

En skärva av så kallat tidigglaserad keramik, framställd av en keramiker från Stamford i början av 1000-talet. Foto: Kulturen
En skärva av så kallat tidigglaserad keramik, framställd av en keramiker från Stamford i början av 1000-talet. Foto: Kulturen

Lite vid sidan av har krukmakaren också gjort kärl, krukor av olika slag. De är formade på drejskiva, glaserade och, i motsats till den samtida hushållskeramiken, brända i en riktig ugn. Kärlen är identiska med de som gjordes i Stamford vid denna tid, men tillverkade i rejäl skånsk lera.

Text: Torbjörn Brorsson, Kontoret för keramiska studier och Stefan Larsson, Kulturen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *