Kulturens blogg

Mellan vindskydd och grophus i ur och skur

Arkeolog Johan Wallin rensar kring flera odlingsbäddar.
Arkeolog Johan Wallin rensar kring flera odlingsbäddar.

Under sommaren har vår arkeolog Aja Guldåker varit grävledare för tre arkeologiska undersökningar i Åkarp: gravar och boplats i RAÄ Uppåkra 46 samt boplats C i RAÄ Uppåkra 47. Nu är fältfasen av undersökningarna avslutade och Aja får ta semester innan nästa fas med rapporter och fyndhantering sätter igång. Här berättar hon om de bosättningar från tidig bondestenålder och från järnåldern som de hittat på boplats C i RAÄ Uppåkra 47.

För 5000 år sen arbetade en familj sida vid sida med att hacka upp bågformade gropar med sina enkla redskap. Varför? Jo, för att vid sommarvistet ska grödor odlas som ska förtäras under de bistra vintermånaderna. När solen har gassat under många veckor är marken stenhård och nästan omöjlig att odla. Odlingsbäddar är nödvändiga för att få baljväxterna att gro, men först måste jorden byggas med en blandning av bland annat träkol, hushållsavfall och kanske lite djurspillning. När regnet öser ner tar familjen skydd i sina enkla hyddor som är delvis nedsänkta i jorden.

Fornlämningen strax norr om Coyetgården

Mellan Åkarp och Hjärup ligger Coyetgården, en  vacker gård med anor från 1700-talet där en äldre parkstruktur med ålderstigna kastanjer och bokar kan anas. Idag är gårdens placering i järnvägsspårets direkta närhet och den enorma teglade ekonomibyggnaden vittnar om att jordbruket länge varit en viktig del i gårdens historia. Strax norr om gården är fornlämning RAÄ Uppåkra 47 belägen och under slutet av juni och början på juli 2016 undersöktes den av Kulturens arkeologer.

Säkerhetskurs, torka och ösregn

Inför undersökningen gick vi kursen Vistelse i spår, och fick intyg på att vi har behörighet att arbeta invid järnvägen. Även vår grävmaskinist och dumperförare behövde ha denna behörighet. På sträckan mellan Malmö och Lund lär 450 tåg passera varje dygn, och då vår arbetsdag är 8 timmar hinner många tåg passera endast några meter ifrån oss. För både tågresenärers och vår egen säkerhet har Trafikverket satt som krav att endast behöriga personer får vistas i undersökningsområdet, och därför har vi inte heller haft några allmänna visningar av denna undersökning. (Vi har däremot haft visningar av gravar och boplats RAÄ Uppåkra 46).

Den arkeologiska undersökningen började med svår torka i juni som gjorde marken hård som betong. Det ger en fingervisning om vad som måste ha mött de allra första bönderna vid långvariga perioder utan regn. I fredags avslutades undersökningen efter kopiösa mängder med regn som istället gjorde leran mjuk som pepparkaksdeg.

Tydliga spår av bosättningar

Att det har funnits bönder i området tidigt är helt klart. Vi har funnit tydliga spår av bosättningar med odling från tidigneolitikum (tidig bondestenålder, ca 4000-3300 f.Kr.). Troligen rör det sig om en boplats som nyttjades under sommarhalvåret, då bostäderna på platsen var enkla vindskydd och grophus.

En mängd bananformade nedgrävningar med störhål i botten vittnar om att de tidiga bönderna bemödade sig med att skapa odlingsbäddar med preparerad jord för odling. Störhålen i odlingsbäddarna tyder på att det sannolikt varit någon växtlighet som ville klättra eller som behövde stöttas upp. Jorden i odlingsbäddarna var nästan helt fri från sten och tydligt preparerad med bland annat träkol. Med blotta ögat går det inte att se om någon gödning förekommit, men det hoppas vi få reda på efter att våra jordprover analyserats.

Sannolikt odlat baljväxter

Sannolikt har det förekommit odling av bland annat baljväxter i odlingsbäddarna. Odlingsbäddarna var omkring 200 x 70 cm, vilket är ett alldeles utmärkt mått för att kunna sköta om odlingen från alla håll. Baljväxter kräver ganska lite utrymme för att växa och ger mycket tillbaka i form av näring och protein. Bönor och ärtor kan torkas för att förvaras och konsumeras under andra årstider och måste således ha varit en viktig del i kosten. Vi inser dock att vi ska ha stor tur om vi finner baljväxter i jordproverna, eftersom en tappad böna lätt kunde tas upp och inte så lätt försvinner. Bevaringsförhållandena måste också vara väldigt bra för att en böna ska bevaras under tusentals år.

Ett par anläggningar för torkning har påträffas inom undersökningsområdet. De var av enkel karaktär, då det räckte med en mindre nedgrävning med plan botten och en enkel överbyggnad. På botten av nedgrävningen placerades krus med glödande träkol där värmen som genererades torkade utspridda bönor och ärtor. Kombinationen med lufttorkning var säkerligen effektiv.

Litet grophus med stora bitar tidigneolitisk keramik
Litet grophus med stora bitar tidigneolitisk keramik.

Delar av långhus från tidig järnålder

Det finns indikationer på att bebyggelse funnits på platsen även under tidig järnålder då delar av ett långhus påträffades. Ett större svart kulturlager är undersökt, och kulturlagrets utseende tyder på att preparering av jord förekommit på en större yta. En mängd tättstående stolphål dokumenterades som tyder på någon form av odling av klättrande växter. Det första man tänker på är humle, men det känns osannolikt att det förekommit odling av humle så tidigt. Kanske var det återigen baljväxter som odlades?

Rapporter och fyndhantering väntar

Nu stundar först lite välbehövlig semester och sedan är det dags att först skriva kortfattade avrapporteringar för de tre arkeologiska undersökningarna, där gravar och boplats i RAÄ Uppåkra 46 har undersökts, samt boplats C i RAÄ Uppåkra 47 som är beskrivet ovan. Därefter ska vi tvätta och registrera fynd, registrera och analysera alla ritningar och blanketter, planera för kommande föredrag och skriva på de stora rapporterna.

Människorna på de tre olika undersökningsområdena har med största sannolikhet haft kännedom om varandra och detta blir extra tydligt när man ser hur bosättarna arbetat med jordförbättring på båda områden och att det går att belägga den långa traditionen med att förbättra förutsättningarna för att få mat på bordet. Dagens jordbrukare brukar sina jordar som redan var odlingsmark för 5000 år sedan – det ger perspektiv!

Text och bild: Aja Guldåker, arkeolog på Kulturen, projektledare och grävledare.

Följ gärna våra arkeologer på instagram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *