Tidiga katalogkort över Kulturens samlingar, när föremålen tecknades av i stället för att de fotograferades.
Tidiga katalogkort över Kulturens samlingar, när föremålen tecknades av i stället för att de fotograferades. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen

På Kulturen jobbar arkeologer, fotografer, konservatorer, registratorer och intendenter med att vårda, använda och utveckla Kulturens samlingar.

Knappt en femtedel av Kulturens samlingar finns utställda på museet. På sikt är dock tanken att fler ska kunna se mer. Sedan ett antal år pågår ett nationellt digitaliseringsprojekt för att göra svenska museers och arkivs samlingar mer tillgängliga och idag kan du söka i Kulturens samlingar via internet.

Registrering

1882 samlade Georg Karlin och hans studiekamrater in de föremål som skulle bli de första i Kulturens samlingar. Föremålen fördes redan då in i en liggare med individuella nummer för varje föremål och uppgifter om var de kom ifrån, och vem man förvärvat dem från. Till varje föremål hör också ett katalogkort med mer utförliga uppgifter som mått, historik och berättelser om både föremålet och de som ägt det.

Föremålsdatabasen Carlotta

Idag förs alla dessa register digitalt i databasen Carlotta som Kulturen utvecklar tillsammans med andra svenska museer: Göteborgs stadsmuseum, Helsingborgs museer, Malmö museer, Vänermuseet, Norrbottens museum och Ajtte. Dessutom finns Idrottsmuseet i Malmö och Region Skånes medicinhistoriska samlingar i Carlotta.

Alla Kulturens digitaliserade arkiv finns sökbara på internet och delar av faktamaterialet finns i söktjänsten Kringla.

Konservering

Oavsett vad vi gör på Kulturen för att vårda och bevara våra samlingar så pågår en ständig, men långsam nedbrytning av många föremål. Våra konservatorer försöker bromsa tiden så gott det går.

Det handlar i första hand inte om att laga föremålen, utan att bevara dem för framtiden som de är. Helst vill vi inte röra dem alls, eftersom varje rengöring eller annan konserverande insats faktiskt ändrar föremålets karaktär en aning och kan göra att viktiga fakta kan gå förlorade. Till exempel kan smutsränder och spår av slitage och användning ge viktig information om ett föremål.

Men ibland måste vi laga ett föremål. Oftast rör det sig om skador som kan göra att det skadas ytterligare, som rost. För det mesta klarar museets konservatorer själva av att laga föremålen, men ibland kontaktar vi experter med specialkompetens för att försäkra oss om att föremålen får rätt vård.

Varje föremål som skrivs in i Kulturens samlingar kontrolleras noga innan det ställs ut eller placeras i vårt magasin. På så sätt kan skador hos föremålen upptäckas och behandlas. Detsamma gäller eventuella skadedjursangrepp som, om de inte upptäcks innan föremålen når magasinet, kan innebära en katastrof.

Då och då besiktigar konservatorerna även de föremål som står utställda på Kulturen. Där kan det nämligen vara svårare att hålla jämn luftfuktighet och temperatur än i magasinen. Föremålen utsätts även för ljus som kan skada föremålet och påskynda nedbrytningen. Föremål besiktigas också noga både inför och efter utställningar.

Magasinering

Knappt en femtedel eller ungefär 25 000 föremål ur Kulturens samlingar finns utställda på museet. Att hastigt betrakta var och ett av dessa föremål skulle ta runt 70 timmar! Resten av museets föremål vårdas och vilar i Kulturens magasin och tas bara fram då och då för att ställas ut.

Diabasen

Kulturens magasin heter Diabasen och ligger på Gastelyckan i Lund och togs i bruk i slutet av 1988. Tidigare hade Kulturens föremål förvarats på museet och i flera hyrda magasin. Detta kostade mycket pengar och ofta saknades de rätta temperatur-, luftfuktighets- och ljusförhållandena för att förvara gamla föremål.

Trögt magasin

Diabasen har byggts ut med ett så kallat trögt magasin. Huskroppen och taket i magasinet har specialbyggts för att minimera förändringarna i temperatur, luftfuktighet och ljus. Ju jämnare klimat desto bättre mår föremålen.

Kulturens unika textilkubinoster

På Diabasen finns Sveriges enda museikubinoster, ett automatiserat förvaringssystem med kassetter för liggande eller rullade textilier. Den används för Kulturens samling av dräkt och textil som är Sveriges största efter Nordiska museets samling. Tack vare kubinostern kan vi förvara ett oerhört stort antal textila föremål på väldigt liten golvyta.

Känslig miljö

Diabasen är inte öppet för besökare, även om det händer att vi genomför specialvisningar. Om vi tar emot för många besökare är det lätt att det känsliga klimatet rubbas. Det skulle även öka risken att få in pollen, mögel och skadedjur i magasinet. Men för forskare, studenter och specialintresserade kan undantag givetvis göras.