Kulturens blogg

Ny gestaltning av Onsjöstugan – inhägnad

Till vänster Per Larsson och Niklas Ingmarsson som ingår i projektgruppen som arbetar med den nya gestaltningen av Onsjöstugan. Till höger Kulturens timmerman Olof Andersson, som tillverkat det nya staketet/inhägnaden. Foto: Kristina Bakran/Kulturen

Omgestaltningen av Onsjöstugan i vårt friluftsmuseum fortsätter. Under veckan har ett nytt staket kommit upp runt ryggåsstugan och dess nya utemiljö. Här berättar Per Larsson, samordnare för våra agrara samlingar, om stakettypen vi har valt och om varför vi väljer att arbeta med inhägnader i vårt friluftsmuseum.

På Kulturens friluftsmuseum har det sedan hösten pågått ett mycket spännande arbete. Våra landsbygdsmiljöer, så som Blekingegården, Bosmålatorpet och Onsjöstugan, ska på ett tydligare sätt gestaltas så att alla besökare tydligare ser att dessa hus och miljöer inte har sitt ursprung på en och samma plats.  För omkring 100 år sedan flyttades de till Kulturen i Lund från olika platser i Sydsverige, och de representerar olika byggnadstraditioner och berättar om olika sätt att leva och bo.

Lokala hägnadstyper

Ett sätt att lyckas med vårt mål är att avgränsa områdena kring de enskilda husmiljöerna. Under årens lopp har olika hägnader funnits kring husen, så som flätade enrisgärden och senare vanlig hankgärdesgård. Vi vill lyfta fram den spännande tradition av lokala hägnadstyper som funnits i södra Sverige och som tyvärr är ganska okända för många idag. Flätgärden, risgärden, stengärden och staket är de typer som vi vill använda. Rätt hägnadstyp vid sin riktiga miljö!

Renovering av hägnader på Kulturen i Lund 1936. Jöns Olsson, troligen från norra Skåne, utför arbetena.
Renovering av hägnader på Kulturen i Lund 1936. Jöns Olsson, troligen från norra Skåne, utför arbetena. Foto: Kulturen.
Kulturens friluftsmuseum med Blekingegården i förgrunden så som den gestaltades fram till mitten av 1900-talet.
Kulturens friluftsmuseum med Blekingegården i förgrunden så som den gestaltades fram till mitten av 1900-talet. Foto ur Kulturens arkiv.

Under våren har vi främst arbetat med Onsjöstugan som har en innehållsrik historia med många sidospår. Den berättelse som skall framträda är husets historia i tiden kring 1800-talets mitt så som undantagsstuga. Från Folklivsarkivets rika samlingar hittade vi en beskrivning på en stakettyp som tidigare var vanlig i mellersta Skåne och fanns i Långhult som var grannby till Jonstorp där Onsjöstugan ursprungligen stod.

Staketskiss från Folklivsarkivet som föreställer en stakettyp som tidigare var vanlig i mellersta Skåne, och fanns i Långhult som var grannby till Jonstorp där Onsjöstugan ursprungligen stod.
Staketskiss från Folklivsarkivet som föreställer en stakettyp som tidigare var vanlig i mellersta Skåne, och fanns i Långhult som var grannby till Jonstorp där Onsjöstugan ursprungligen stod.

Du kan se staketskissen ovan i större format i en pdf på Folklivsarkivets webb, där flera olika stakettyper beskrivs. Pdf:en är en del av Folklivsarkivets dokumentsamling

Material från ägorna

Stakettypen byggdes av det material som fanns tillgängligt på ägorna. Stolparna var gärna av ek för hållbarhetens skull men slanorna kunde vara av olika träslag som till exempel björk, al, hassel eller furu. Till vårt staket är stolparna av ek och slanorna av hassel och al som vi skördat vid Kulturens Östarp utanför Blentarp.

Timmermannen Olof Andersson arbetar med inhägnaden runt Onsjöstugan.
Timmermannen Olof Andersson arbetar med inhägnaden runt Onsjöstugan. Foto: Kristina Bakran/Kulturen
Slanorna vilar på trädymlingar som slagits in i stolpen. Slanorna är fastbundna vid stolpen med vidjor av trädgrenar.De vrids och binds som en ögla runt slanan och stolpen
Slanorna vilar på trädymlingar som slagits in i stolpen. Slanorna är fastbundna vid stolpen med vidjor av trädgrenar.De vrids och binds som en ögla runt slanan och stolpen. Foto: Olof Andersson/Kulturen

Barken på slanorna har skrapats av för att öka deras livslängd. De vilar på trädymlingar som slagits in i stolpen. Stakettypen byggdes för att hålla djuren kvar på betet. För att djuren inte skulle knuffa av slanorna band man fast slanorna vid stolpen med vidjor av trädgrenar. Vi har använt färska björkgrenar som dagen innan hämtats vid Kulturens Östarp. De vrids och binds som en ögla runt slanan och stolpen.

I videon nedan kan du se när Kulturens timmerman Olof Andersson arbetar med staketet, filmat av vår begyggelseantikvarie Erik Blomqvist.

Se första nya hägnaden

Staketet är av en ganska enkel typ som användes långt in på 1900-talet och än idag, om än i förändrad konstruktion. Dymlingarna och vidjorna kom i slutet av 1800-talet att bytas ut mot spik och i vår tid med skruv. Så vill ni se ursprunget till det vanliga plankstaketet så kom till Kulturen och titta på det första av våra nya hägnader.

Text: Per Larsson, samordnare för Kulturens Östarp och de agrara samlingarna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *