Kulturens blogg

Kransågning och oxhyvling

Timmermännen Olof Andersson och Kristoffer Frederiksen kransågar bålar till Onsjöstugan. Nyfikna barn tittar på.
Timmermännen Olof Andersson och Kristoffer Frederiksen kransågar bålar till Onsjöstugan. Nyfikna barn tittar på.

De senaste dagarna har våra timmermän jobbat med att kransåga och oxhyvla väggtimmer till restaureringen av Onsjöstugan. Här kan du läsa mer och även se ett videoklipp från kransågningen.

Hantverkskunnande är en viktig del av bevarandet av våra kulturhistoriska byggnader. Många gånger kan det kännas som små detaljer som inte gör så stor skillnad, till exempel hur en stolpe eller bjälke är sågad eller bilad. Ramsågad, kransågad, cirkelsågad, bandsågsverksågad spelar väl ingen roll? Men det är just de små skillnaderna i material och hantverksutförande som gör våra gamla hus speciella och unika. Om alla hantverkare som jobbar med att restaurera och ta hand om våra gamla byggnader ändrar en liten detalj så är det inte samma hus om tvåhundra år. Har man väl lärt sig det traditionella hantverket så behöver arbetet oftast inte ta så mycket längre tid att utföra än på ett modernare vis.

Onsjöstugan – ett bålehus

Onsjöstugan, som vi håller på att restaurera,  är ett skiftesverkshus, också kallat bålehus eller på skånska laföre. Stående stolpar försedda med vertikala spår håller liggande bålar på plats.

Kransågning och oxhyvling

Onsjöstugans bålar är framtagna på samma vis som på många andra skånska hus från 1700- och 1800-talen. En grov stock bilas på fyra sidor, klyvs sedan med kransåg och ger således två bålar per stock. Insidan, alltså den sågade sidan, hyvlas slät med en oxhyvel, en tvåmanshyvel med fyra handtag. Dessutom är bålarna på Onsjöstugan såkallade ryggabålar, vilket vill säga att timret är prismatiskt i genomskärning och försett med en längsgående, horisontell rygg på utsidan. De prismatiska bålarna och den hyvlade insidan förekommer bara i bostadshus, inte i ekonomibyggnader.

Oxhyvel
Oxhyvel
 Timmermännen Olof Andersson och Kristoffer Frederiksen oxhyvlar lejd till Onsjöstugan.
Timmermännen Olof Andersson och Kristoffer Frederiksen oxhyvlar lejd till Onsjöstugan.
Här kan man se att Onsjöstugans väggtimmer har en prismatisk form, på väggen mot stenläggningen.
Här kan man se prismatiskt väggtimmer på Onsjöstugan, på väggen mot stenläggningen.

Ur Svenska akademiens ordbok:

KRANSÅG kra³n~så²g, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
[efter holl. kraanzaag, t. kransäge, av kraan resp. kran, trana (se KRAN), o. zaag resp. säge, såg(se d. o.). Benämningen anses syfta på sågens likhet med en tranas hals]

[KRANSÅG 0]
(i fackspr.) ett slags vid sågning av timmer i längdriktningen (i sht förr) använd lång handsåg avsedd att skötas av två man. GRUNDELL UnderrArtill. 221 (1705). Kransåg kallas sådan såg, som begagnas vid sågning med handkraft, kransågning, hvarvid sågtimret upplägges å höga bockar och söndersågas till plank och bräder. CNATTINGIUS (1875, 1894). HantvB I. 2: 36 1934.

Läs mer:
Onsjöstugan finns även omnämnt i Gunnar Henrikssons Skiftesverk i Sverige ISBN 91-7192-780-8 och även i Bålehus – om skånska skiftesverk av samma författare ISBN 91-85352-41-1

Albert Sandklef beskriver kransågning i Halland i Nordiska museets handlingar: 45 Hallandsgårdar. Meijels bokindustri, Halmstad 1953.

Timmermannen och byggmästaren August Holmberg gjorde i sina uppteckningar till Nordiska museet, i början av 1900-talet, ingen skillnad på om ett hus var timrad med knut eller på stolpe, han beskrev det som ett timrat hus. August Holmberg byggnadslära, Redaktörer Lena Palmqvist och Peter Sjömar, utgiven av Nordiska museets förlag 2006.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *