Kulturens blogg

Sista delen av prästgårdens halmtak täcks

Hantverkare från Kandriks Kulturbygg arbetar med präsgårdens halmtak. Foto: Sofie Brodin

Det har blivit dags att täcka det sista stiet på Västra Vrams prästgård med halm. Taktäckarna från Knadriks Kulturbygg har påbörjat arbetet med att riva ner det gamla vasstaket som tjänat ut. Välkommen att se hantverkarna arbeta, och ställ gärna frågor till dem!

Täcks i stin
Den traditionella metoden att täcka i ”stin” påbörjades på prästgården 2012. Man täcker en bit i taget, efter behov, istället för att byta allt på en gång. Beroende på väderstreck och läge slits olika delar av ett tak olika fort.

Stråtak av vass, tång och halm
Stråtak av olika material har funnits i Sverige i flera tusen år. Traditionellt sett har man använt sig av det som funnits till hands när det gäller byggnadsmaterial. I sjönära områden har man använt sig av vass, i kustnära områden ibland av ”ålagräs” (en slags tång) eller ag och i uppodlade områden av råghalm som är en restprodukt efter att man skördat och tröskat rågen. I Skåne var det vanligaste materialet råghalm eftersom tillgången var god. I och med tekniska framsteg kom senare, under 1800-talet, stråtaken att allt mer konkurreras ut av andra takmaterial som spån och tegel och senare på 1900-talet av papp, plåt och eternit.

Vass vanligare idag
Bland de stråtak som finns kvar idag är de flesta av vass. Det beror bland annat på att nya skördemetoder inte ger samma strålängder som när man skördade med självbindare och tröskade för hand och att vass har en något längre hållbarhet än halm. Men generellt sett är både halm och vass mycket hållbara tak om de underhålls på rätt sätt. Ett halmtak håller vanligen i 30 år och ett vasstak kan hålla upp till 50 år.

Dålig tillgång på täckhalm i Skåne idag
Halmen kommer i kärvar som idag importeras från Polen. Det finns några skånska producenter av gamla rågsorter som skördas så att stråna kan användas till taktäckning, men än så länge bara i liten skala. På Kulturens Östarp provodlas en gammal rågsort som kallas ”evolutionär råg”. Kanske kan vi i framtiden odla i större skala och använda halmen för taken på vår korsvirkesgård Gamlegård på Östarp så småningom.

Läggs nerifrån och upp
Halmen läggs på taket nerifrån och upp. Man sprider ut halmen i skift som hålls på plats av en ”raft”, i detta fall en hasselkäpp, och sedan sys fast i den underliggande läkten med en stor krum ”nål” med en galvad järntråd. För att få till rätt lutning på taket och jämna till så klappas taket med hjälp av en ”täckevraga”.

Rafter av hasselkäppar håller varje skift på plats, Foto: Linnéa Stolle/Kulturen
Rafter av hasselkäppar håller varje skift på plats, Foto: Linnéa Stolle/Kulturen
Täckenål:  Foto: Linnéa Stolle/Kulturen
Täckenål: Foto: Linnéa Stolle/Kulturen

Tjockt och vattentätt
När man kommit längst upp viks stråna ner över nocken, sys fast, och täcks sedan av ”ryggningen” som består av ett tjockt lager löspressad råghalm som hålls på plats av ”ryggaträna”, stora kvartskluvna vedträn av ek. Det sista som görs är att man ”skär ner” taket, man skär diagonala snitt över hela takytan för att förbättra vattenavrinningen och få en dekorativ slät yta. Det färdiga taket blir ungefär 25 cm tjockt och helt vattentätt. Ryggningen längst upp skall ses som ett offerskikt som skall förnyas med ett intervall på ca 5 år.

Det gamla taket rivs. Therese Melin, Henrik Sundahl och John Bertilsson är hantverkare från Knadriks Kulturbygg. Foto: Sofie Brodin
Det gamla taket rivs. Therese Melin, Henrik Sundahl och John Bertilsson är hantverkare från Knadriks Kulturbygg. Foto: Sofie Brodin

Gammalt hantverks hålls vid liv
Genom att lägga halmtak på Kulturen håller vi liv i ett hantverk med mycket långa anor och möjliggör för nu levande och framtida generationer att ta del av vårt gemensamma kulturarv. Om ni är nyfikna på hantverket är ni välkomna att komma till Kulturen och se taket läggas på plats. Arbetet kommer pågå från och med nu och de närmaste tre veckorna. Därefter påbörjas ett sti på Hylla Smedja som också kommer ta några veckor. Missa inte chansen att se detta hantverk utföras!

Text och foto: Linnéa Stolle, byggsamordnare på Kulturen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *