Kulturens blogg

Kyrkoruinen S:ta Maria minor renoveras

Inför lagningsarbetena på kyrkoruinen S:ta Maria minor på Kulturen har trädgårdsmästare Christel och Kulturmiljöutvecklare Gunilla rensat bort den gröna växtligheten på muren för att den skall kunna lagas. Före lagningsarbetena har en fotodokumentation av murverket med dess skador genomförts. Idag börjar Henrik Nilsson från HN Byggnadsvård med lagningsarbetet på kyrkoruinen som kommer att ske under några dagar.

  
  

S:ta Maria Minors kyrkoruin renoverades i slutet på 1970-talet med bruk som är för hårt, vilket medför att ruinen spricker och på vissa delar ramlar sten ut. I sprickorna tränger fukt in vilket orsakar frostsprängning, vilket ger upphov till nya skador. Det bruk som användes när ruinen murades upp på Kulturen på 1910-talet, vittrar på grund av fukten som trängt in i muren. Detta är konsekvensen av att använda felaktiga material vid reparationer. När reparationerna gjordes på 1970-talet ansågs säkert det använda bruket som utmärkt och konsekvenserna var inte kända.

För att ruinen skall må bra behöver kanske hela muren rensas från murbruk, vilket innebär att det måste bilas bort eftersom det är så hårt. Bilar man bort det hårda bruket riskerar vissa dekorerade stenar att skadas. Vi har därför beslutat att inte ta bort bruk i nuläget, utan mura med ett mjukare bruk i sprickor och hålrum för att bygga in lite elasticitet i muren. Vi kommer att utvärdera effekterna av lagningarna efter 1 år och sedan efter 3 år. Därefter har vi tillräckligt med underlag för att fatta beslut om vi måste ta bort allt det hårda bruket eller inte

S:ta Maria minors kyrkoruin upptäcktes vid en arkeologisk undersökning 1911 i kvarteret Maria minor intill nuvarande Botulfsplatsen. Kyrkan är från 1100-talet och är byggd i Hardebergasandsten som är en hård sten som bearbetats grovt för att få ungefärligt fyrkantiga stenar att mura med. De dekorativa detaljerna är huggna i en mjukare sandsten, kanske från trakten kring Höör. När kyrkans murar blottades beslutades att den kunde bevaras genom att flyttas till Kulturen. Stenarna märktes upp och kyrkan murades upp på nytt på Kulturens norra område. Tyvärr fick hela ruinen inte plats och dessutom blev det nödvändigt att placera den i nordsydlig riktning vilket är fel, eftersom kyrkor uppförs i östvästlig riktning. I Kulturens samlingar av byggnader är den ett bra exempel på hur en kyrka i Lund kunde se ut under medeltiden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.