Kulturens blogg

Att sätta fokus på Sápmi

Sofie Bergkvist, utställningsproducent för den kommande utställningen "Fokus Sápmi", tittar ute över renhorn, skinn, garn i samsiska färger med mera i en monter som håller på att färdigställas i utställningen. På Kulturen i Lund.
Sofie Bergkvist, utställningsproducent för den kommande utställningen "Fokus Sápmi", inne i utställningsbygget. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen

Den 22 september invigs vår nya utställning Fokus Sápmi på Kulturen i Lund. I februari i år åkte jag, Sofie Bergkvist, utställningsproducent för den kommande utställningen, på en resa. Syftet med resan var att knyta kontakter med samiska institutioner och personer som på olika sätt kunde bidra till att utställningen blir så bra som möjligt.

Ett snötäckt landskap med ett hus i bakgrunden och en människa som går på den snötäckta vägen.
Det var en snörik vinter i Sápmi i år. Foto: Sofie Bergkvist.

Kulturens samiska samling

Kulturens samling av samiska föremål har funnits länge i magasinen. De flesta köptes in under museets tidiga år i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Kulturens grundaren Georg Karlin ville samla in kultur från hela världen. Han samlade, kategoriserade och katalogiserade utifrån sin tids idéer och intressen. Särskilt intressant tyckte han det var att det fanns likheter mellan samiskt dräktsilver och skånskt allmogesilver. Under åren har en del varit utställt men mycket har aldrig tidigare visats.

Nordiska museets samiska utställning

Resans första stopp var Stockholm och Nordiska museet, som har ansvar för att berätta om Sveriges officiella nationella minoriteter. De har sedan 2007 en utställning som heter Sápmi – om att vara same i Sverige. Den visar en del av museets föremål och har samtidigt en ambition att berätta om samisk identitet. Föremålen visas i montrar, grupperade efter typ av föremål. Runtomkring finns en berättelse om samisk identitet och historia. Besöket på Nordiska museet gjorde det tydligt hur viktigt det är att få fram personer kopplade till föremålen, och att försöka sätta in dem i ett sammanhang.

Utställningen "Sápmi" på Nordiska museet visar en del av museets stora samling samiska föremål. Kåsorna på bilden är en blandning av traditionella kåsor och kåsor i moderna material.
Utställningen ”Sápmi” på Nordiska museet visar en del av museets stora samling samiska föremål. Kåsorna på bilden är en blandning av traditionella kåsor och kåsor i moderna material. Foto: Sofie Bergkvist

Samiskt informationscenter

I Östersund ligger Samiskt informationscentrum som är en del av Sametinget. Just i år har Östersund, Staare på samiska, stått i centrum för en mängd aktiviteter och arrangemang med anledning av det är 100 år sedan det första landsmötet på svenska sidan av Sápmi, som samlade samer från hela Sápmi. Mötet hölls just i Östersund. På samiskt informationscenter träffade jag Anna Skielta som är informatör där. Vi pratade om Kulturens samiska föremål, om vilka berättelser som är viktiga att få fram, om hur vi kan jobba med samiska perspektiv. Anna Skielta hjälpte oss också väldigt konkret genom att hitta några av de personer som är namngivna i våra kataloger, i historiska arkiv. Det ledde också till att vi fick kontakt med en släkting till Jon Elias Jakobsson vars dräktsilver finns på Kulturen.

Jon Elias Jakobsson utanför sin kåta i Ljungris i Härjedalen. 1913 köpte Kulturen silver som tillhört honom.
Jon Elias Jakobsson utanför sin kåta i Ljungris i Härjedalen. 1913 köpte Kulturen silver som tillhört honom. © Nils Thomasson, Jamtli

Vi hittade även en Mårten Mårtensson som tillsammans med sin familj reste till världsutställningen i Paris 1889, och vars historia vi nu berättar i utställningen. Det är troligt att de på vägen dit sålde ackjan på bilden nedan – en leksaksackja – till Kulturen.

Leksaksackja ur Kulturens samlingar.
Leksaksackja ur Kulturens samlingar. Foto: Kulturen.

Under mötet kläckte vi också idén att visa några av bilderna från instagram-kontot @mittsapmi i utställningen. Det är en staffettkonto där unga samer har delat bilder under en vecka i taget från sina liv. Deras selfies blir nu en del av utställningen.

 

Selfi från instagramkontot @mittsapmi.
Selfi från instagramkontot @mittsapmi.
Selfi från instagramkontot @mittsapmi.
Selfi från instagramkontot @mittsapmi.

Under hela projektet har kontakten med Samiskt informationscenter varit viktig som en garant för vår berättelse, och som en part att rådfråga och diskutera med.

Àjtte Fjäll- och Samemuseum

Med nattåget åkte jag vidare norrut, till Jokkmokk. Där ligger Àjtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum. Ájtte är huvudmuseum för den samiska kulturen, och specialmuseum för fjällkedjans natur och kultur. Där finns utställningar som berör många delar av den samiska kulturen och historien, och en stor kunskap om samiska föremål. Att se deras utställningar gav inspiration och också faktisk kunskap som varit värdefull i researchperioden.

Àjtte Fjäll och Samemuseum har många utställningar. I silverkammaren visar de bland annat de här skedarna. Foto: Sofie Bergkvist
Àjtte Fjäll och Samemuseum har många utställningar. I silverkammaren visar de bland annat de här skedarna. Foto: Sofie Bergkvist

Det mest spännande mötet i Jokkmokk var ändå med Anna-Stina Svakko. Hon är  duodji-mästare (har mästarbrev i samisk slöjd), och har kunskaper som varit ovärderliga för oss i arbetet och som hon frikostigt delat med sig av. Jag träffade henne en kväll på mitt hotell. Hon var på genomresa och skulle egentligen hem till Porjus, men jag lyckades få en stund med henne i lobbyn. Jag visade henne några av Kulturens föremål och det blev snabbt tydligt att vi skulle kunna lära oss mycket av henne.

Anna-Stina Svakko till Kulturen

I Kulturens databas finns uppgifter om var föremålen kommer ifrån men många gånger är informationen ganska knapphändig. Det kan stå ”knivar av ben med flätmönster, Lappland”. Med hjälp av expertis som Anna-Stina Svakkos har vi kunnat lära oss så mycket mer. Vi bjöd ner Anna-Stina till Lund och lät henne gå igenom hela föremålssamlingen (Vi har berättat om besöket i ett tidigare blogginlägg.) Vi filmade och antecknade för att ta vara på den kunskap som hon så generöst delade med sig av. Just de knivar som var omnämnda är till exempel inte gjorda i ben utan i renhorn, och flätmönster är en sydsamisk tradition. Anna-Stina Svakko kunde också ana att knivarna är tillverkade av samma person.

Knivskaft av renhorn ur Kulturens samlingar. Foto: Kulturen
Knivskaften var en gåva till Kulturen 1889. I Kulturens katalog är de beskrivna som knivskaft med flätornamentik från Lappland. Foto: Kulturen

Låta samiska röster komma till tals

Att besöka Sápmi, prata med samiska experter och privatpersoner, och höra de rösterna i första hand är en viktig del av att skapa trovärdighet. Min ambition har hela tiden varit att låta samiska röster komma till tals, och att välja ett samiskt perspektiv först. Det är inte alltid lätt eftersom källorna många gånger inte har ett samiskt perspektiv. Men med hjälp av bra personer som kan stötta oss kommer vi lite närmare.

Öka kunskapen

När nu utställningen öppnar om mindre än tre veckor är det min förhoppning att vi kan öka kunskapen om samisk kultur och historia bland Kulturens besökare och att de människor och händelser vi berättar om får den plats de förtjänar i historien och framtiden.

Text: Sofie Bergkvist, utställningsproducent för Fokus Sápmi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *