Ett nu pågående projekt på Kulturen är rengöring av Wiwen Nilsson-silver. Silvret har som man säger varit under lupp sedan en tid tillbaka då olika rengöringsmetoder ha testats. Silver förväntas ju ha en spegelblank yta som ska locka ögat. Detta får man ofta genom att putsa silvret med diverse putsmedel. Vi har nu undersökt om vi kan få ett tillfredsställande resultat utan att ta till just putsmedel.
Putsande sliter
Varför vill vi inte använda putsmedel? Jo, som museum och förvaltare av stora samlingar har vi tagit på oss ansvaret att bevara och vårda våra insamlade föremål. I med detta vill vi förebygga nedbrytning av materialen och samtidigt lämna så lite spår efter oss själva på dem som möjligt. När det gäller silvret kan vi se att ett kontinuerligt putsande sliter på ytan och avlägsnar den skyddande hinnan, patinan som skapas naturligt efter en tid. Detta ställer oss inför ett dilemma eftersom vi vill göra föremålen rättvisa och visa dem så som de är tänkta att se ut.
Tidskrävande
Vi har nu hittat ett alternativ som precis som putsmedel är mekaniskt, det vill säga slipande, men som inte lämnar repor synliga för ögat eller rester av kemiska medel. Tittar man noga kan man fortfarande se rester av sulfider, svärta på ytan, men ett mer intensivt gnuggande kan bidra med mer skada än glädje. Det är fortfarande många föremål och ett mycket tidskrävande jobb som återstår, men skillnaden blir stor och föremålen mår bra!
Text: Johanna Hermansson, konservator på Kulturen.
Wiwen Nilsson
”Wiwen Nilsson, 1897–1974, den lundensiske silversmeden och konstnären var under mer än femtio års tid en av förgrundsgestalterna inom svenskt konsthantverk. Han debuterade inför bl a en oförstående samling konstkritiker vid Göteborgsutställningen 1923 med silverarbeten i kubistisk expressionism, uppmärksammades internationellt på Parisutställningen 1925 och slog igenom med en fullt genomförd funktionalistisk form på Stockholmsutställningen 1930. Under de kommande decenniernas många framgångsrika utställningar av svensk konstindustri och svenskt konsthantverk, arrangerade av Svenska Slöjdföreningen, var han en självklar representant för svenskt silversmide och smyckekonst”.
Ur Silversmeden Wiwen Nilsson av Kersti Holmquist (Kulturen i Lund 1990)
Till Johanna Hermansson
Hej Johanna, du skriver att ni testat olika metoder att återställa silver till dess forna glans. Jag har samlat silver i 40 år och undviker att putsa med slipande medel. Jag slår säkert in öppna dörrar, men jag använder en 2-stegsmetod där jag avlägsnar oxiden, läs svavel, elektrolytiskt. Då når jag alla skrymslen utan silverförlust. I steg 2 förseglar jag ytan med det vax som finns i flera fabrikat av skumputsmedel. Jag stryker över ytorna med den tillhörande skumgummisvampen och sköljer sedan i kallt vatten och torkar med en mjuk duk. Metoden är snabb och ger ett bra resultat som är hyfsat hållbart. Kan man sedan förvara föremålen lufttätt, och bara hantera dem med handskar vid användning blir putsintervallen långa.
Som elektrolyt använder jag natriumkarbonat, soda, och som anod ett aluminiumbleck. Magnesium hade kanske varit att föredra, men aluminium finns alltid till hands. Silverföremålet får tjäna som katod. Spänningen sätter jag till ca 10 volt och strömbegränsar till 250 mA.
Det finns föremål som försetts med filigran eller med flätade silvertrådar och de är mycket svåra att putsa blanka ens med mjuk tandborste.
Metoden fungera också speciellt bra på försilvrade föremål där slitaget måste hållas på ett minimum för att inte basmetallen skall komma i dagen.
Med vänlig hälsning från Kulturenmedlemmen
Lars Sörensen
Hej Lars!
Vad kul att du uppmärksammat inlägget om vår silverrengöring.
Tackar också för din redogörelse om hur du går till väga när du rengör ditt silver. Det är till stor glädje när man hittar en metod som man tycker är tillfredställande. Som du förstår så har det genom årens lopp testats både den ena och den andra rengöringsmetoden här på Kulturen. Bland annat har en så att säga total rengöring gjorts med ett inte helt tillfredsställande resultat, inte endast på grund av rengöringen utan också dess utställningsmiljö som vi också måste ha i beaktande. Även denna undersöks i jakt på det grundläggande problemet.
Tack än en gång.
Vänliga hälsningar
Johanna
Som barn lärde jag mig att Wiwen putsade silver till den särskilda mattblanka ytan med sand från Ljunghusen!
Hej E!
Tack för den fantasieggande berättelsen. Jag ser silversmeden framför mig bland sanddynerna i färd med att samla materialet. Jag kommer att ha Ljunghusen i tankarna nästa gång jag hanterar föremålen!
Vänligen
Caroline
Hej
Kan tipsa om putsmedlet Glanol som är mycket effektivt men samtidigt skonsamt mot ytan. Det lämnar även ett långtidsverkande skydd mot oxidering som gör att man inte behöver putsa så ofta som med andra polermedel.
MVH
Johannes
Hej!
Vi tar gladeligen emot alla tips på bra sätt att putsa och vårda silver. Förhoppningsvis bidrar det till att folk i allmänhet känner att det inte är bökigt eller svårt att ta hand om sitt silver.
Vänligen Cajsa
Wivens silver SKALL vara matt!!! Konstigt att Kulturens personal inte vet detta. Enligt Bo Knutsson användes pimpsten; kolla med honom!
Hej Einar! Tack för ditt påpekande. Kommentarerna från Kulturen har kanske kunnat missförstås. På Kulturen putsar vi silvret för att få bort den svarta oxideringen, vi putsar inte en matt yta för att den ska bli blank. Silverföremål av Wiwen Nilsson som är matta låter vi förbli matta.
Vänliga hälsningar
Charlotte Åkerman
Bilden säger annat…
Vad jag lärde mig av Pappa och vid besök med honom på verkstaden var att silvret putsades med tror jag, falsterbosand, och svagdricka som fanns på verkstaden i stor damejeanner , Det förekom en slipmaskin där slipningen skedde med sanden och svagdrickan. Självklart matt!
Tore Wiwen-Nilsson
Ja, vi fick en kommentar tidigare om sanden. Spännande att vara med i verkstaden som barn kan vi tänka oss! 🙂
Hej.
Vad är den alternativa rengöring som ni använder er av?
M v h
Patrik
Vad kul att tråden fortsatt lever och att du ställer frågan Patrik.
Jag tror alla har upplevt att silver lätt får ett brunsvart ytskikt. Detta inträffar när silvret förenar sig med svavel (Ag2S). Vi har i detta fall använt oss av kemiskt framställd kalciumkarbonat utspätt i destillerat vatten vid rengöringen. Metoden ger oss utrymme att avväga hur mycket av patinan vi vill lämna kvar på objekten. Skulle jag ge råd till en privatperson så föreslår jag att man börjar med en silverduk som kan inhandlas i en smyckebutik. Ger inte svärtan med sig så kan man späda ut silverputsmedel med vatten och försiktigt polera upp en tillfredställande yta. Se till att allt putsmedel avlägsnas. Längre upp i tråden berättar Lars Sörensen om hur man kan använda sig av elektrolyt.
Fortsätt skriva!
Vänlig hälsning
Johanna
Tack för återkoppling.
M v h
Patrik