Kulturens blogg

Julaftonskväll i Vislanda på 1940-talet

Julaftonskväll i Vislanda på 1940-talet. Bilden är inskickad av Anette Englund i Lund.
Julaftonskväll i Vislanda på 1940-talet. Bilden är inskickad av Anette Englund i Lund.

När vi bad allmänheten skicka in bilder av sitt och släktens julfirande under olika decennier så fick vi in den här fina bilden från Anette Englund i Lund. Bilden är tagen i slutet av 1940-talet, troligen 1948 eller 1949. Anette syns till höger i bilden, med en rosett i håret. Här berättar hon om sin barndoms jular.

Julklappsutdelning, flera barn med paket, tomte och ett par vuxna

Julfotografier ur gömmorna

Fotografiet från en julaftonskväll i Vislanda på 1940-talet ingår i den lilla utställningen Julfotografier ur gömmorna, som visas i Herrehusets bottenvåning till och med 15 januari.

Läs mer

Det är julafton hos mina morföräldrar Johan och Anna Anderssons i deras hem i Vislanda.

Mina morföräldrar hade varit bönder och var födda på 1870-talet. Mormor hade fött tolv barn, varav ett litet tvillingpar dog vid födseln medan de övriga växte upp och klarade sig bra i livet. När mormor och morfar blev gamla sålde de sin gård till en av sönerna och bosatte sig i den stuga där detta foto är taget. Huset hade två rum och kök och ett vindsrum, som användes på sommaren, utedass och brunn, där man vinschade upp vatten. I köket fanns en stor vedspis på vilken mormor Anna kokade all mat. I köket stod också en kommod med ett handfat för tvättvatten och en lucka undertill där pottan förvarades.

Rummet uppvärmt bara i juletid

De två rummen värmdes upp med kakelugnar. Det rum där vi sitter på fotot, det s.k.”sturummet” värmdes vintertid upp endast i juletid. Jag minns att min syster och jag sov i soffan där nu gästerna på fotot sitter. Det var en utdragbar soffa med madrasser fyllda med halm, som prasslade  trivsamt när man vände sig. Och det fick man göra ofta. Väggarna var tunna,så den varma sidan var den som vette mot kakelugnen.

Jul hos mormor och morfar i Vislanda

Jag växte upp i Göteborg. Varje jul åkte vi till mormor och morfar i Vislanda. Mamma och min syster och jag åkte några dagar före julafton. Pappa, som arbetade på SKF i Göteborg, kom sedan först på julafton. Vi åkte med elektriskt tåg till Borås. Där fick vi sedan byta till tåg med ånglok. Vi bytte också i Alvesta till annat ånglokståg. Resan tog sju timmar.  I Vislanda hämtades vi av morbror Kalle, han som köpt gården. Han mötte med sina två hästar Dolly och Docka. Var det snö, som det ofta var på fyrtiotalet, så kom han med släde, annars med vanlig hästskjuts.

Brevbäraren kom på julafton

På julafton, mitt på dagen kom pappa med tåget och han promenerade de 4 km från Vislanda station till stugan. Ibland kom han samtidigt med brevbäraren. Även på julafton delades det ut post och säkert julkort även till mina morföräldrar. Och kanske också brev från USA, dit tre av morfars och mormors barn emigrerat. Brevbäraren lämnade posten vid dörren. Han bjöds då i varje hus på något gott, en snaps vanligtvis, vilket han enligt vad som sades ”var begiven på” och därmed var ganska rund under fötterna när han gick från stuga till stuga. (Först som vuxen har jag funderat på i vilket skick han var när han sedan kom hem till sin familj).

Dopp i grytan

Mitt  på dagen när pappa kommit doppade vi i grytan. Det var korv och kokta revben och öl eller svagdricka och nubbe till de vuxna (karlarna). Och så kom moster Göta, bondmoran, med sitt stenugnsbakade  rågbröd. Hon höll brödet mot barmen och skar tunna, stora skivor. Nu var det äntligen dags att smaka av den hemystade osten, som legat och mognat ca 3 månader i kallförrådet, där enkelglaset på fönstret gav så vackra frostrosor. Osten smakade himmelskt gott på moster Götas bröd.

Julgranens pynt

På förmiddagen på julafton hade morfar Johan varit ute och huggit en julgran. Den sattes på en fot, som ett kors, klätt med vitt julklappspapper. Granen pryddes med ett par flätade korgar med nötter i, någon eller ett par kulor, en glasfågel, ett par gamla och lite flottiga smällkarameller med änglabilder, flaggor och flaggspel. Och så hållare för några levande julgransljus. Mina minnen av granen var att den var så otroligt fin. På fotot kan man konstatera att den med moderna mått var spartansk. I taket i ”sturummet” hade mormor och morfar satt upp pappersgirlanger.

Ett enda foto togs

Fotot är taget troligen ganska tidigt på julaftonskvällen. Fotoblixten var en sådan som sattes upp och tändes på i övre delen av en dörröppning – den brann några sekunder medan fotografen kunde springa och sätta sig bland de övriga. Jag var så rädd för den där blixten. Ett enda foto togs. Lådkameran hade en filmrulle med ett mycket litet antal bilder så det fick inte slösas.

På bilden längst bak står från vänster kusin Anna-Stina, min syster Mona, min mamma Ellen, ingifta moster Elsa. Sittande från vänster kusin Berit, morbror Göte (gift med Elsa), mormor Anna, morfar Johan, morbror Kalle (far till Anna-Stina och Berit), jag med rosett i håret, morbror Kalles hustru Göta, min pappa Albin.

Skinkan viktigast

På bordet står en skinka – det viktigaste på julbordet –  en hemystad ost, pilsnerflaskor och brännvinsflaskor. Kanske var det dags för ”ostasupen”. Vad jag kan minnas brukade det också finnas hel ansjovis, sillsallad, inlagd sill, köttbullar och bröd och kanske något mer. Senare på kvällen serverades lutfisk och risgrynsgröt med mjölk (inte med saftsås, som här i Skåne).

Säkert serverades under dagen eller kvällen också kaffe och pepparkakor, men det minns jag inte speciellt. Kokkaffe var det i varje fall med bitsocker till och grädde. De var inte ovanligt att någon på den tiden ”drack på bit”, dvs satte en sockerbit mellan tänderna, hällde kaffe på kaffefatet, balanserade detta på fingertopparna och sög in kaffet i munnen genom sockerbiten. Till jul serverades  också efterrätt som var kräm, kokt på torkad frukt, med gräddmjölk till. Men jag minns inte vid vilken måltid.

Tomten bankade på

En tomte kom på julaftonen. Han knackade på fönstret, svängde med den tända lyktan i mörkret och bankade sedan på dörren. Så rädd jag var. Jag fick en eller två julklappar. Och glad jag blev för det lilla. Vid ett tillfälle fick jag en ”gådocka” av en kusin, som var mycket äldre än jag och som var sjöman. Den julklappen glömmer jag aldrig!

Julottan klockan sex

Kvällen blev inte sen. Man fick gå tidigt till sängs för att på juldagsmorgonen orka gå till julottan klockan sex. Morbror Kalle körde då med släde om det var snö annars med vagn. Man hörde bjällrorna från hans hästar och också från andra ekipage hela vägen till julottan. En utkyld kyrka, lukt av vått ylle  och tröttsamt lång predikan för ett litet barn var det som väntade. Men ändå så högtidligt!

Mormor Anna stannade hemma och höll vedspis och kakelugnar igång och hade lagat frukost till oss när vi kom hem. Och i alla fönster lyste levande ljus.

Ja, så var min barndoms jular…

Text och bild inskickade av Anette Englund, Lund. 

 

7 kommentarer på “Julaftonskväll i Vislanda på 1940-talet

  1. Tack för den levande skildringen av din jul ! Eftersom jag som barn firade en svensk-dansk jul kan jag inte jämföra riktigt . MEN det där med fotoblixten minns jag! Nyår firade vi tillsammans med en grannfamilj. En ung släkting var ”tekniskt begåvad” och skötte fotograferandet. EN bild togs. Blixten hängdes upp , tändes på och ynglingen rusade till en plats efter att först uppmanat oss att sitta absolut stilla och INTE BLUNDA. Fotot blev bra. Längst fram sitter en sexåring med rosett i håret – och slutna ögon (livrädd!).Jag växte upp på en liten bondgård i Sydhalland.

    1. Kul att höra din skildring också! Det är verkligen annorlunda villkor för fotografering nu. Men det blir inte alltid bättre foton för det…

      Jag ska framföra din hälsning till Anette Englund som skickat in bilden och berättelsen!

      Vänliga hälsningar
      Maria Bohlin, informatör

  2. Det här är väldigt roligt att läsa och se! Göta och Kalle är mina morföräldrar och Berit är min mamma. Jag har hört om jular och semestrar när barnen och deras barn kom hem till Anna och Johan i Rödjan. Själv firade jag som barn jul i Rödjan hos mormor Göta och väntade på tomten som kom över fälten från tågvagnen som stod uppställd där.
    Han knackade på fönstret och kom sedan in och delade ut julklappar.
    Morfar Kalle var alltid tvungen att mjölka just när tomten skulle komma…..
    Christel Svensson

    1. Men så roligt, din mormor är alltså ”moster Göta” i berättelsen och både hon och hennes man Kalle och din mamma Berit är med på bilden 🙂

      Jag hoppas att Anette skriver ner mycket av sina minnen från livet, för hon har berättartalang!

      Vänliga hälsningar
      Maria Bohlin, informatör

    2. Hej igen Christel!

      Anette Englund skulle gärna vilja ha kontakt med dig. Jag provade att mejla dig på mejladressen som du angav när du skrev din kommentar, men mejlet studsar tillbaka. OM du ser det här och vill ha kontakt med Anette så kan du väl mejla maria.bohlin@kulturen.com, så kan jag förmedla Anettes mejladress. Hon har ett foto på dig som bebis i sitt fotoalbum som hon gärna skulle vilja skicka till dig, och hon har säkert mycket mer att berätta om dina morföräldrar och din mamma.

      Vänliga hälsningar
      Maria Bohlin, informatör på Kulturen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *