När vi pratar om allmoge, vad menar vi egentligen? Många tänker nog på gamla kistor och skåp med vackra blomstermålerier, bonadsmålningar, hemvävda textilier och fint snidade träföremål. Här berättar intendent Karin Hindfelt kort om ordet och hur det används.
Bönder och torpare
Från början betydde allmoge ”folket” – alltså de som inte tillhörde samhällets privilegierade grupper som adel och prästerskap, utan främst bönder, torpare och andra på landsbygden.
Industrialisering och nationalromantik
Under 1800-talets senare del växte ett starkt nationalromantiskt intresse för allmogen fram. I en tid av industrialisering och begynnande urbanisering sågs landsbygdens kultur som bärare av något genuint svenskt.
Samlas in
Möbler, redskap, hemtextilier, kläder och mycket annat började samlas in av både museer och privatpersoner och nysydda så kallade ”folkdräkter” började användas vid högtider som symboler för lokal identitet.
Enkla verktyg och stor kunskap
”Allmoge” kom allt oftare att betyda den folkliga estetik som präglat landsbygdens hem och föremål fram till 1800-talets senare del. Den kännetecknas av lokala material som trä, lin, ull och järn samt av slöjd och hantverk som utfördes med enkla verktyg och stor kunskap.
Olika föremål vävdes, broderades, snidades, smiddes och målades på ett sätt som förenar funktion med olika dekorativa uttryck.
Allmogekultur idag
Idag speglar allmogekultur både historiska livsvillkor och en levande tradition av skapande.
Tillbaka till samlingssidan Allmogeliv – fest och vardag för 200 år sedan