Lerdockor av Inger Gulbrandsen. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen
Lerdockor av Inger Gulbrandsen. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen
Nyligen invigd
6 okt, 2019 – 31 mar, 2020

Som ett tillfälligt tillägg till utställningen Att överleva – Röster från Ravensbrück visar vi Inger Gulbrandsens lerdockor, som var hennes sätt att bearbeta minnen från koncentrationslägret.

Inger Gulbrandsen föddes i Oslo 1923. Hon växte upp med sin pappa och bror. När hon var 17 år ockuperade Tyskland Norge. Inger gick med i motståndsrörelsen där hon bland annat smugglade vapen och hjälpte judar att ta sig till Sverige.

En ung Inger Gulbrandsen. Foto privat.
En ung Inger Gulbrandsen. Foto privat.

En dag blev hon arresterad. Någon hade angivit henne. Hon fördes till Gestapos högkvarter i Oslo, där hon dömdes och blev förd till koncentrationslägret Ravensbrück i Tyskland, där bara kvinnor satt fångna. I lägret var det vidrigt, allt var svart, grått och skitigt. Inger räddades av de vita bussarna till Sverige, där hon återförenades med sin fästman som suttit fängslad i det tyska koncentrationslägret Sachsenhausen.

Tiden i koncentrationslägret gav Inger svår ångest. Hon berättade att tiden efter frigivningen var jobbig. På nätterna drömde hon mardrömmar och hade svårt att sova. Istället för att ligga vaken steg hon upp och skulpterade ”fångdockor”.

Dockorna tillverkade hon av lera. När de var torra, målade hon dem så att de såg ut som fångar. Vissa dockor föreställer verkliga personer hon mött i lägret. Inger berättade att arbetet med dockorna hjälpte henne att bearbeta det fasansfulla hon hade upplevt i fånglägret. Arbetet med leran gav henne ro.

Inger Gulbrandsen dog 2016 i Norge.

Dockorna är inlånade från ”Malmökretsen av Svenska Röda Korset”.

Karta som visar byggnadens position där utställningen äger rum

Hoppa över karta och gå till beskrivning om byggnaden

Vita huset

Huset byggdes 1854 som bostad för två familjer, med var sin ingång på sidorna om mittpartiet.
Läs mer
Visas i Vita huset på Kulturen i Lund
6 okt, 2019 – 31 mar, 2020