Klutspån, fläckekjol, pluderbyxa... i utställningen Dräktmod – folkliga kläder från Skåne finns en hel del ord som kanske inte är så välbekanta för allmänheten idag. För att hjälpa våra besökare har vi därför gjort denna ordlista som ett komplement till texterna i utställningen.
Allmoge – landsbygdens befolkning av bönder och torpare.
Ave Maria (latin: Var hälsad Maria) monogram eller Maria monogram är traditionella benämningar på vissa typer av hängen på folkliga smycken. De är utformade som bokstäverna M, främst förekommande på det samiska dräktsilvret, eller A – vilket är det vanliga i Skåne.
Axelkarm – infälld remsa eller stoppad valk vid axeln.
Bakstyrehatt – rundkullig hatt med brett brätte, som kunde hållas uppslaget baktill när vädret var bra.
Bindmössa – kvinnomössa med hård, rundad stomme som följer huvudets kontur. Stommen kläs med tyg, ofta försett med broderier och spets i framkanten.
Brickväv – mycket gammal teknik för att väva band. Trådar träs genom hål i ett antal små brickor som vrids i olika kombinationer vilket ger mönstret.
Brokad – vanligen ett sidentyg med flerfärgat mönster på enfärgad botten.
Brudbälte – midjebälte med utsmyckningar, ofta i silver, bars av bruden på bröllopsdagen.
Brudlist – brett tygbälte som knyts om livet och hänger ner på ena sidan. Bärs av gifta kvinnor.
Bröstduk / Bröstlapp – tyglapp som fästs framtill i livstycksöppningen. Ofta vackert dekorerad.
Civilstånd – huruvida någon är ogift, gift, änka/änkling eller frånskild.
Damast – siden, linne eller ylle, som vävts med mönster i en särskild vävteknik.
Doppåse / Dopsvep – rektangulärt tygstycke, ofta rikt dekorerat, antingen hopsytt till en påsliknande form eller med knytband. Användes för att klä det lindade barnet i samband med dop.
Dräktförordning – lagar och regler som bestämde hur människor fick klä sig, beroende på deras samhällsklass och inkomst.
Dräktsilver – allmogens smycken, användes till folklig fest- och högtidsdräkt.
Fläckekjol – uppfläkt livkjol, helt öppen fram, med plisserad kjol.
Galoner – dekorativa band, flätor eller broderier i guld- eller silvertråd.
Halsboll – dialektal benämning för en typ av lös krage för kvinnor.
Halvsiden – en blandning av siden och annat material, ger ett sidenets utseende men till ett lägre pris.
Hansan – sammanslutning av främst tyska handelsstäder som igenom sitt förbund dominerade handeln i Östersjön och Nordsjön under flera århundraden. Hansan hade stort politiskt och ekonomiskt inflytande från mitten av 1100-talet och fram till en bit in på 1500-talet.
Huvudduk / Huvudkläde – fyrkantigt tygstycke som knöts om huvudet. Veks ofta till en triangel som knöts i nacken.
Huvudhlad / huvudlad – huvudprydnad/smycke med band eller påsydda silverdekorationer.
Hålsöm – broderiteknik där man drar ut trådar ur ett tyg för att skapa ett dekorativt mönster med öppningar och fyllda områden.
Hängslesärk – underplagg för kvinnor. Liknar en klänning med axelband. Bärs under överdel och kjol/livkjol.
Högrestånd – syftar på de samhällsklasser som traditionellt hade högre rang och privilegier, t ex adel och präster, i motsats till lägre stånd.
Karolin / Karoliner – soldater inom den svenska armén under kungarna Karl XI och Karl XII. I regel var de klädda i blå rockar uppvikta nedtill så att det gula fodret syntes.
Kaskett – mössa av läder eller kläde, sydd med två sidostycken, mittstycke, kantslå och skärm.
Kilmössa – liten rund mössa för män, sydd av flera lika stora kilar.
Kjortel – klänningsliknade plagg med rötter i medeltiden. Har gett upphov till ordet kjol.
Klut – i Skåne en kvinnlig huvudbonad i form av ett tygstycke som knyts runt huvudet.
Klutband – band som fästes i par på kluten och hängde ner längs ryggen. Ofta dekorerade med spets och/eller broderier.
Klutspån / Klutunderlag – olika typer av stommar för att ge önskad form till klutar.
Kläde – fint ylletyg med slät yta. Köptes, vävdes ej hemma.
Knyppling – en typ av avancerad flätning för att tillverka spetsar. Lintrådarna är upprullade på knyppelpinnar som förflyttas med vridning och korsning och själva spetsen fästs med nålar på en knyppeldyna.
Kåpa – ytterplagg med huva.
Lad – se Huvudladh
Livband – mönstervävt band som knyts runt midjan.
Livkjol – kjol med fastsytt ärmlöst livstycke.
Livrock – mansrock som sitter åt om livet och har skört ner till knä eller vad.
Livstycke – överdel till kvinnodräkt. Bärs utanpå särk, opplöt/överdel eller spedetröja. Snörs eller häktas framtill.
Lucka – byxor hade inte gylf utan istället en lucka med knappar framtill.
Långrock / Långtröja – långt ytterplagg tillhörande mansdräkten.
Löv – hängen på smycken, ofta runda, ibland i form av Ave Maria monogram.
Malja – metallöglor som sitter parvis på livstycket och snörs ihop.
Moll – tunt, mjukt tyg vävt i tuskaft.
Opplöt – överdel för kvinnor motsvarande våra dagars blus.
Piglock – hårprydnad för ogifta kvinnor. Flätade valkar av hår, lin eller tagel omlindade med band.
Plisserad – tätt veckad.
Pluderbyxa – vida byxor som slutar strax ovanför eller nedanför knäet där de dras åt.
Rask – ylletyg med blank yta på ena sidan.
Renässansen – namn på den konsthistoriska stil som följde efter gotiken och den historiska period som kom efter medeltiden.
Rynksärk – en sorts särk med isydd ärm, kännetecknad av att den är rynkad eller veckad i midjan.
Röepäls – en livkjol där kjolen sytts i röd vadmal och rödfärgat fårskinn med pälsen kvar på insidan.
Satin – vävteknik som ger tyget en slät, glansig yta på ena sidan.
”Sjuor” – dekor av band som följer ryggstyckenas skärning till formen liknande spegelvända 7:or.
Skiftesreform – svenska jordbruksreformer som genomfördes i omgångar – enskiftet, storskiftet och laga skifte – från slutet av 1700-talet till en bit in på 1800-talet. Böndernas små utspridda jordlotter slogs samman till större enheter för att effektivisera vilket innebar att jordbruket gav större avkastning.
Skinnklocka – kjol i skinn.
Skoning – förstärkning av ett extra lager tyg som sytts fast på baksidan.
Skånsk spets – en typ av spets knypplad på fri hand där man inte använder ett mönster fastnålat på knyppeldynan. Se även Knyppling.
Skörttröja – högtidströja för män med där lagda veck och isydda kilar bildar skört baktill samt i sidorna.
Spedetröja – figurstickad tröja i tunn ull, ofta dekorerad med vackra tyger och band, bars av kvinnor.
Sprund – en öppning eller slits i ett plagg, ofta avsett att underlätta på- och avklädning.
Ståndkrage – upprättstående krage.
Ståndsperson – person med hög social status som tillhörde till något av de högre stånden, oftast adel eller prästerskap.
Ståndssamhälle – samhällssystem där befolkningen är indelad i olika grupper, eller stånd, med olika rättigheter och skyldigheter. I Sverige bestod ståndssamhället av fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder.
Syltemjölksluva – vit, baskerliknande stickad herrmössa. Syltemjölk var saltad och surnad fårmjölk.
Sämskskinn – tunt, mjukt och smidigt ljusgult skinn.
Särk – kvinnans ”allt i ett plagg”. Bars närmast kroppen dygnet runt var både nattlinne, underklänning, hemmaklänning och sommarklänning.
Söderslätt – slättlandskapet i sydvästra Skåne, traditionellt söder om landsväg 101.
Sölja – spänne med en pigg (så kallad torn) som används för att hålla samman plagg, band eller remmar. I folklig dräkt finns bröst-, sko-, knä- och hattsöljor.
Undermössa – bars under dopmössan.
Upphämta – vävteknik där mönsterinslaget lägger sig ovanpå bottenbindningen. Tekniken var förr mycket vanlig i södra Sverige, inte minst i Skåne.
Vadmal – kraftigt ylletyg efter vävningen bearbetat (valkat) för att bli tjockare och mer slitstarkt.
Ärmuppslag – del av ärmen längst mot handleden som viks upp. Vanlig på uniformer.