Berlingska huset

Innan huset flyttades till museet stod det i korsningen Lilla Gråbrödersgatan och Stora Gråbrödersgatan i Lund, ungefär vid huvudentrén till dagens Juridicum (tidigare Televerket). Byggnaden revs 1911 och återuppbyggdes kort därefter på sin nuvarande plats på Kulturen.

Byggnaden har en tegelmurad källare, som antagligen är uppförd under medeltiden. På tegelgrunden har man uppfört ett korsvirkeshus med tegel i facken, troligtvis på 1620-talet. Det branta taket som är lagt med enkupigt tegel är typiskt för mer påkostade hus från tiden. Fack med tegel lagda i mönster förekom i husets fasad mot gatan, men dagens lekfulla mönster med bland annat väderkvarnar tillkom vid husets återuppförande på Kulturen.

Byggnaden är en av få bevarade profana byggnader i Lund som är äldre än 1700-talet. Georg Karlin, Kulturens första museichef, ansåg att korsvirkeshuset var från slutet av 1500-talet. Senare bedömningar, baserade på form- och stilanalys av de volutformade knektarna (även kallade konsoler) har förespråkat en datering till mitten av 1600-talet eller 1600-talets tredje fjärdedel.

Dendrokronologiska analyser som utfördes 2026 talar emellertid för att byggnaden är något äldre – virke i dess dekorativa knektar och taklag har avverkats kring mitten av 1620-talet. Berlingska huset är således den äldsta bevarade korsvirkesbyggnaden i Lund.

Ägarna till huset, och tomten där det tidigare stod, är kända sedan 1500-talet. På 1620-talet ägdes huset av kaniken Hans Otsen och hans hustru Agate. Uppgifter från bouppteckningar och syneprotokoll från 1800-talet talar för att det varit inrett med dagligstuga och kamrar. Köket låg vid rivningen 1911 i en intilliggande byggnad i öster. Då fanns det två ingångar till huset från innergården.

I huset visas utställningen "Bokkulturen".