Kulturens grundare Georg Karlin sökte i 40 år efter en skånsk så kallad klinegård som kunde bli en del av museet. Finansieringen var ett stort problem, men till slut fick Karlin ett löfte av grevinnan Wilhelmina von Hallwyl om att hon skulle täcka kostnaderna. I oktober 1922 mottog grevinnan ett telegram som börjar på följande sätt:
Kulturhistoriska museets styrelse har efter långt sökande i Östarp Everlöv funnit en gammal skånsk bondgård motsvarande högt ställda krav dock så underbart belägen att dess förflyttning skulle innebära ett helgerån.
Bevarad på ursprunglig plats
Kulturen och andra frilufts- och hembygdsmuseer flyttade vid den här tiden kulturhistoriska byggnader och samlade dem på sina museiområden. Att Gamlegård fick ligga kvar på sin ursprungliga plats var något helt nytt. Dagens besökare får tack vare Karlins beslut en helhetsupplevelse av kulturhistoriska byggnader och kulturlandskapet, där även äldre lantrasdjur bidrar till bilden av vår historia.
Den fyrlängade korsvirkesgården Gamlegård byggdes 1812. En brand hade härjat den lilla byn Östarp och dess tre gårdar två år tidigare, och Gamlegård byggdes upp på samma plats som den gamla gården.
Korsvirkeskonstruktion
Gården är uppförd i korsvirke med fackfyllningar av lera på en armering av käppar med halmflätning. Under åren har många fack kommit att få fyllningar av så kallad råsten. Korsvirkeskonstruktionen tillhör än äldre tid än byggnadsåret, vilket man kan se på att takbjälkarna är tappade igenom väggstolparnas övre del.
Typiskt skånsk gård
Den fyrlängade gårdstypen är typisk för Skånes slättbygder. Den slutna planen gav skydd mot slättens vindar och objudna gäster, samtidigt som de viktigaste funktionerna samlades runt gårdsplanen. Numera är Gamlegård som i forna dagar helt vitkalkad, men när Kulturen övertog byggnaderna tjärades timran för att skapa ett typiskt skånskt intryck.
