Öppettider maj-aug: alla dagar kl 10.00 – 17.00

Urnanäsboden en vacker sommardag. Till höger Dekanhuset. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen

Uranäsboden

Denna loftbod fanns från början på en gård i den småländska byn Uranäs. Boden fungerade huvudsakligen som förrådsbod för bingar med spannmål och matvaror och för redskap. Under sommarmånaderna kan ett rum på övervåningen även ha fungerat som en tillfällig sovplats. 

Byggnaden har stått på Kulturen ända sedan museets invigning 1892. Vi har under de senaste åren gjort en omfattande restaurering, som besökare har kunnat följa på plats och på vår blogg. Under arbetet fick vi nya kunskaper om boden, och vi vet nu att den är byggd i början av 1700-talet.

Restaureringen blev klar 2014, men innan vi öppnar upp boden för besökare ska vi arbeta med interiören. Vi vill visa hur boden en gång användes på en gård i Småland.

Boden har också kallats Dackestugan. Bakgrunden är en traderad berättelse om att Nils Dacke skulle ha övernattat i boden i december 1542, under den så kallade Dackefejden. Nu vet vi att det inte kan ha varit Uranäsboden han sov i, eftersom den byggdes på 1700-talet.

En nutida beteckning på boden skulle kunna vara förrådsbyggnad, men byggnadstypen har kallats loftbod, härbre, fatabur eller bod. Den är byggd av fur i knuttimringsteknik.

Restaurering  gav nycklar till historien

Vi har under restaureringen lyft av torvtaket, demonterat timmerkonstruktionen och satt i ordning syllstenarna till återuppbyggnaden. Sedan har vi byggt upp boden igen, och ersatt timmer som varit i alltför dåligt skick. Vi har då använt timmer från Kullaskogen i norra Skåne och från Värmland. Bearbetningen av timret har gjorts med yxa av våra timmermän.

Fällning av träd i Kullaskogen.

Fällning av träd i Kullaskogen.

Vi har lärt oss mycket om Uranäsbodens historia under arbetet. Vi har låtit göra dendrokronologiska prover som daterat huvudparten av virket som ingår i boden till vintern 1710/11. För en timmerkonstruktion från södra Sverige är det en anmärkningsvärd ålder. De bevarade loftbodar som hittills daterats i Småland är från 1700-talets slut eller 1800-talets början.

Dendrokronologisk analys = man borrar ut en kärna ur träet så att årsringarna kan studeras. Genom att räkna virkets årsringar och jämföra med tidigare kunskap kan trädets ålder bestämmas.

En del av timret i bodens väggar har fällts redan 1516/17. Det kan betyda att en tidigare byggnad har funnits på samma plats i Uranäs, och att man har återanvänt timmer från den när man byggde en ny bod i början av 1700-talet. Det styrks också av att vi vet att det äldre timret med sannolikhet kommer från samma växtplats som 1700-talstimret.

Timmermän klyver stockar för att få fram golvplank. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen.

Timmermän klyver stockar för att få fram golvplank. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen.

En del av golvplankorna är gjorda av timmer som avverkades redan på 1300-talet! Vi har sparat så mycket vi kunde av golvplankorna vid restaureringen, men vi måste även ta hänsyn till att golvet ska vara säkert och stabilt när vi öppnar upp boden för våra besökare. Även de nytillverkade golvplankorna har kluvits fram ur timmerstockar med hjälp av bara kilar och klubba, för att sedan bearbetas med yxa.

Uranäsboden på Kulturen

Uranäsboden har stått på Kulturen sedan museets invigning 1892. I västra gaveln sågades ett hål upp för biljettlucka till museets entré, som då låg mellan Uranäsboden och Dekanhuset. På bottenvåningen inreddes en serveringslokal kallad Then Gyldene Drufwan.

Här ser man biljettluckan i Uranäsbodens ena gavel, när entrén till Kulturen låg mellan Dekanhuset och Uranäsboden. Foto från Kulturens arkiv.

Här ser man biljettluckan i Uranäsbodens ena gavel, när entrén till Kulturen låg mellan Dekanhuset och Uranäsboden. Foto från Kulturens arkiv.

Interiör som berättar

Vi vill berätta om bodens ursprungliga användning och håller på att planera hur bodens interiör ska gestaltas. Vi undersöker hur arbetet och livet i Uranäs kan ha sett ut och vilka föremål som kan beskriva bodens användning. Vi studerar arkivmaterial och historiska kartor för att förstå platsen som byggnaden kommer ifrån.

Vi har också besökt Uranäs och träffat människor som bor där och andra personer med kunskap om platsen. Uppvidinge kommun har varit till stor hjälp, liksom lokala hembygdsföreningar. För att få kunskap om redskap och annat som kan ha funnits i boden har vi studerat föremål från Uranäs och trakten däromkring, både i vårt magasin och i tillgängliga databaser på andra museer.

Vi vill skapa en levande miljö som väcker tankar och känslor, och som underlättar lärande om den historiska miljön.

När Uranäsboden hade flyttats från gården i småländska Uranäs 1892 uppfördes en ny bod på gården, på samma plats. Ena halvan av den nya byggnaden inreddes dock som bostad, medan den andra halvan fick bli mjölbod. Vi vet att gården 1910 bestod av ett bostadshus, ladugårdar med loge, hölada och fähus, tröskvandring, svinhus, potatiskällare, brygghus, en stensatt brunn och en trädgård med 28 fruktträd och bärbuskar.

Till gårdarna i byn har hört mindre åkrar som legat insprängda i betesmarker. Mellan ängarna har lövskog växt. De små åkrarna lär inte ha gett särskilt stora skördar.