I Sverige har vi vanan (eller ovanan) att fira stora fester dagen före ”det är på riktigt”. Vi firar påskafton, midsommarafton, Mårtens afton och så vidare. Alltså firar vi Jesu födelse kvällen innan hans födelsedag den 25 december – juldagen.
Ända sedan kristendomen infördes i Sverige har julen firats som en kristen fest. Idag måste man nog säga att de flesta som firar jul inte direkt gör det till minne av Jesu födelse utan som en följd av att han föddes. Om man tänker efter finns det en del som fortfarande påminner om det kristna. Vi har stjärnor, änglar, psalmer och julkrubban.
Julkrubban lär från början ha varit ett julspel med skådespelare och levande djur. Jesu födelse avbildades i konsten och i Italien satte man på 1600- och 1700-talen samman fantastiska julkrubbor med ett myller av figurer. Det var i katolska länder de var populära och de fanns även i kyrkorna. Till Sverige kom julkrubborna under 1800-talet genom import från Tyskland. Det var i förmögna borgerliga hem som de blev en del av juldekorationerna, ibland också med inslag av snö och tomtar.
Under 1900-talet såldes utfällbara julkrubbor i papp och hela set i trä, konstmaterial och keramik. Det fanns också gjutsatser i tenn. Efter 1945 började tillverkningen av plastjulkrubbor. De importerades från Tyskland, men det var i Hong Kong den stora produktionen ägde rum. Krubborna av plast hade sin storhetstid på 1950- och 60-talen och verkar efter antalet bevarade exemplar ha varit ganska populära. Krubban på bilden är den minsta modellen med Josef, Maria, jesusbarnet, ängel, stall, får, åsna och julgran. Sedan fanns det ett oändligt antal utgåvor, den största med ett 30-tal figurer.
I Kulturens samlingar lyser julkrubborna i stort sett med sin frånvaro. På vår önskelista står därför krubbor i olika material och från olika familjer. Om du ändå inte använder din eller tänker kasta den – vi tar gärna emot den!
Idag är sista luckan i min bloggadventskalender. Tack alla ni som följt den och skickat uppskattande kommentarer. Jag dyker säkerligen upp några gånger till före tjugondag Knut. Till er alla önskas en god jul!
Jultomten har också en ganska snårig historia. Vårt svenska namn kommer från folktrons lille gråklädde man med röd luva. Han var ”vid pass en tvärhand hög” och tog hand om djuren, gården och tomten. Därför heter han tomte. Jultomte kom han att kallas först när han blev julklappsutdelare under slutet av 1800-talet. Men då såg han helt annorlunda ut. Då hade konstnärer som Jenny Nyström börjat teckna honom. Först som folktrons tomte, men sedan kom bilder från utlandet av den tyske Herr Winter som var stor och rund. Från England och USA kom Santa Claus som inte bara var tjock utan också helt rödklädd. Så skapade man jultomten.
Folktrons nisse kallade man i Skåne för goenisse. God var han om man höll sig väl med honom. Och det var viktigt. Han såg till att allt stod rätt till på gården. För sitt slit under året fick han varje jul ett stort fat gröt och på toppen en rejält tilltagen smörklick. Det berättas om bondkvinnan som gjorde fel och la smöret i botten. När tomten såg gröten blev han fruktansvärt arg och för att hämnas att han inte fick sitt julgrötssmör gick han ut i ladugården och slog ihjäl den bästa mjölkkon. Sedan kunde han nöjt äta sin gröt i lugn och ro. När han kom till botten av grötfatet upptäckte han sitt misstag. Men tomen var påhittig! Han bar den döda kon in i grannens ladugård och så tog han deras levande och bar över till sin egen gård.
För många år sedan arbetade jag tillsammans med en äldre kvinna som visste mycket om folktro och som hade upplevt mycket. En dag frågade jag henne om hon sett tomten. Svaret kom snabbt: ”Nej, men farmor såg honom en gång. Han satt under bordet”. Det var inte frågan om hon trodde hon sett tomten. Farmor hade verkligen sett honom. Och döm om min förvåning när jag i går slog på dansk teve och fick se en livs levande, nej inte tomte, utan nissemassör. Det var en kvinna som genom avslappnande massage kunde locka fram var och ens personliga nisse. Jag är inte helt säker på att jag vill prova. Jag väntar hellre på jultomten.
När man i början av 1800-talet tog in julgranar i hemmen fanns det inget julgranspynt att köpa. Man satte fast tunna vaxljus på grenarna, klippte dekorationer av papper och målade äpplen med guldfärg. Min teori är att dessa förgyllda äpplen är ursprunget till julgranskulorna. I Tyskland började produktionen av blåsta glaskulor tidigt under 1800-talet och det fanns även fantastiska figurer i alla möjliga former.
Julgranskulorna blev trots deras skörhet snabbt populära och gjordes i alla upptänkliga färger, med mönster och med glitter. Idag finns i stort sett kulor med precis vilket mönster du vill att hänga i granen. Är man glasfantast finns specialdesignade från glasbruken. Är man flygplansfreak finns det serier med flygplan. Personligen tycker jag kanske det inte riktigt passar så bra med ovanstående plan om man tänker på julens budskap om fred och att göra om svärden till plogar. Flygplanet är Enola Gay, det bombplan som fällde atombomben över Hiroshima.
Jag har tidigare bloggat om radions och tevens betydelse för våra jultraditioner och hur de utvecklas. En annan viktig traditonsbevarare och traditonsbärare är skolan. Har vi inte alla klippt, klistrat och pysslat från första året i skolan och sedan hela vägen upp till högstadiet? Ibland undrar jag hur många TON smällkarameller svenska skolbarn tillverkat under de sista hundra åren. Det märkliga är att det nästan inte finns några spår av det i museets samlingar. Julpynt tillverkat av barnen är högt älskade ägodelar för föräldrarna. De tas fram varje och och man tänker och suckar: minns du! Så går åren, kanske ligger pyntet nu nerpackat i kartongerna och plötsligt en dag finns inte ägarna kvar längre. Då försvinner den sentimentala kopplingen och värdet som en gång var skyhögt är nu under noll. Därför finns så lite kvar.
Ljusstaken på bilden är tillverkad av Johannes, 8 år gammal, 1988 i andra klass. Den tänds självklart varje år och ni ser väl att det är ett granatäpple!
På Kulturens önskelista står alltså: skoljulpynt från olika tider och med information om vem som gjort det och när.
På latin heter Herrens (dvs Guds) ankomst Adventus Domini. Under fyra veckor före juldagen förbereder sig kristna på att Jesus skall födas. Söndagarna räknas från första till fjärde söndagen i advent och julafton kan, om den infaller på en söndag, även vara en adventssöndag. Under katolsk tid skulle man fasta (inte äta kött och inte roa sig). I kyrkorna kan man se det på färgen på textilierna som då skall vara lila – en symbol för bot och bättring.
Idag är det lite svårt att komma ihåg vad ordet advent betyder. Det var visst Björne i Björnes magasin som trodde det betydde vänta och det var ju logiskt efter som han skulle tillverka en aväntsljusstake.
Adventsljusstaken har sitt ursprung i adventsgranen. Det var en liten julgran med fyra ljus som användes på Ersta diakonissanstalt. Man tände ett ljus varje söndag i advent. Denna ljuständning flyttades sedan till en ljusstake och snart kom fabrikanterna på att det fanns pengar i att tillverka särskilda adventsljusstakar. Den klassiska är rekantangulär med kanter och dekorerad med vitmossa och röda bär eller flugsvampar. Som allt annat julpynt har den genomgått stora förändringar och nu finns den i alla möjliga former. Det senaste tillskottet är ljusstakar med siffor på, en för varje söndag, eller lösa siffror av plåt som man kan hänga på lite större ljus. Dessa siffror tror jag kommer från Danmark där man helst använder en adventskrans som hängs från taket.
De elektriska ljusstakar som sätts i fönstren före jul hette från början julljusstakar. Den första tillverkades i Sverige 1934 (industriellt 1939). I takt med att de med fyra stearinljus blev ovanligare och de elektriska allt vanligare kom även elljusstakarna att kallas adventsljusstake.
På sista tiden är det riktigt många som klagat över att de inte kommit i julstämning än. Jag tror det beror på att vi förväntar oss att vi kan börja julpynta i början av december och sedan skall stämningen genast infinna sig. Vi kanske skall ge oss till tåls tills det verkligen blir jul, alltså på julafton. Men för att åtminstone försöka väcka en del julstämning till liv visar jag ett av museets finaste julbilder.
De två barnen är fotograferade i Kisa, Östergötland någon gång i början på 1900-talet. Eftersom pappan var fotograf har man flyttat in julgran och julklappar i ateljén. Se hur fint klädda barnen är på julafton. Pojken i sjömanskostym och flickan i någon form av modifierad folkdräkt, kanske en samedräkt. Granen strålar av ljus och är pyntad med små smällkarameller, gotter och stora flaggor från Danmark, Sverige, Italien, USA och andra länder.
De har fått många julklappar: korkpistol, djur, leksakspis, docka och mycket annat.
Stressigt med julklapparna? Julklappsracet kan vara en plåga. Men det kan också vara ganska mysigt och roligt att tänka ut vad man vill ge just till en speciell person. Eller att önska sig. Idag stod jag bredvid en ung kille som skulle köpa en julklapp till sin mormor. Hon hade önskat sig en filt och nu valde killen bland jättefina plädar i textilbutiken. Den skulle vara julig. En av hans kompisar upptäckte att man kunde få TVÅ filtar till priset av en – om man valde de med julmotiv. Man kunde också kombinera med andra jultextilier. Så i år får mormor en fin och varm filt och dessutom en stjärnmönstrad kudde.
Ursprungligen gav man inte julklappar. Jo barn och tjänstefolk kunde få en liten gåva, oftast mat (läs om julhögarna i bloggen). Till nyår gav rikt folk varandra nyårsgåvor och det är först under 1800-talet som julklapparna dyker upp. Namnet klapp har de fått från den gamla seden att klappa på (knacka) på dörren, kasta in en träklump med en vers och sedan springa därifrån så fort som möjligt.
Inslagna julpaket dyker upp i slutet av 1800-talet och då i brunt eller vitt papper och med lacksigill. Precis som man förseglade brev och vanliga paket. Nu börjar man också skriva julklappsrim. Omslagspapper med tryckt julmotiv kom till Sverige 1922.
När vi på julafton öppnat alla våra julklappar finns det ungefär 200 000 kilo julklappspapper i Sverige! För återvinning skall det läggas där vi lägger pappersförpackningar. INTE bland tidningar. Och glöm inte att rensa bort snören, lack och annat som inte hör hemma bland pappersförpackningarna!
Tänk så blev det snö i alla fall! Det är sällan det blir vintervitt så här tidigt i Skåne. Kanske det till och med blir en vit jul iår och det är inte ofta det händer.
I Kulturens arbetarbostad stänger man kylan ute så gott det går med vadd mellan ytter- och innerfönster. Man förseglar springorna med fönsterremsor och dekorerar vadden med garntomtar. 1930 – och hemmet är totalpyntat. Var än man hade plats placerade man ett föremål med julstämning: dukar, tomtar och blommor.
Till midsommar och till jul sjunger vi och dansar vi. Antingen runt midsommarstången eller runt julgranen. En del sånger har blivit så kända att de anses tillhöra folksjälen och vårt ursprung och är en nödvändig kunskap för att bli svensk. Det var visst Små grodorna som användes i något test för ansökan om svenskt medlemskap. Ofta tänker vi nog inte så mycket på vad vi sjunger och vad orden betyder. Det finns gott om felhörningar och felsägningar. Julen varar än till faster (fastan). Räven överraskar isen. Och så vidare.
Men vem i hela världen vill egentligen sjunga en textrad som lyder: Du tycker du är vacker, men det tycker inte jag. Eller i Skära, skära havre där det heter: När var tar sin så tar jag min – fy skam, fy skam för ingen ville ha dej. Visorna kommer från en tid när parbildningen var extremt viktig. Den som blev utan fick skämmas. Den man ville ha fick man också hålla ordentligt fast i, som visan Jungfrun hon går i ringen, om och banden inte var nog för att hålla fast tog man till skottlossning:
Och jungfrun och hon går i ringen med röda gullband. De knyter hon om sin kärastes arm, de knyter hon om sin kärestes arm.
Ack, kära min lilla flicka knyt inte så hårt. Jag ämnar ej att rymma bort.
Och flickan hon går och lossar de röda gullband. Så hastigt den gossen åt skogen försvann.
Då sköto de efter honom med hundra gevär. Och vill du mig något så har du mig här.
Ja, nu har jag blivit gifter nu har jag fått man, den vackraste gossen som finns i vårt land.
Minns ni berättelsen om den lilla flickan med svavelstickorna? När hon med frusna fingrar tänder stickorna ser hon – en julgran! HC Andersen var barnsligt förtjust i julgranar och de finns i flera av hans berättelser. Ni som följt julbloggen minns också hans underbara berättelse Granen. Men tack vare Andersens kärlek till julgranar vet vi också lite mer om deras historia. En”utklädd” gran är en tysk tradition och det finns mycket tidiga exempel från 1500- och 1600-talet. I Sverige på 1700-talet. Men det är i början av 1800t-talet som den verkligen börjar bli vanlig och sprids från norra Tyskland till Jylland, över Danmarks öar och till Köpenhamn. I Lund finns den på 1840-talet, både som bordsgran och ”fullgran”. När sedan Jenny Nyström börjar använda den på julkort är den snart var mans egendom.
Granen på bilden är den som står i Kulturens Arbetarbostad. Det är 1930. Och ja, familjen hade elektriskt ljus i granen redan då. Den är pyntad med smällkarameller, vita glitteränglar av filt och en flaggirlang. Flaggor för granen tillverkades, som så mycket annat julgranspynt, i Tyskland. Flaggspelen gjordes dels med enbart det egna landets flaggor, men också med flaggor från hela världen. Flaggspelen är lätta att datera eftersom ländernas flaggor har bytt utseende och vissa länder är nyare än andra. När ni i jul ser filmen Karl-Bertil Jonssons jul kan ni lägga märke till de flaggor som pryder Karl-Bertils pappas bil – är ni riktigt uppmärksamma hinner ni med att se flaggan med hakkorset. Tillverkningen av flaggspel för julgranen fortsätter efter andra världskriget och de importeras till Sverige. Det intressanta är att ju mer vi vet om omvärlden och ju mer vi börjar resa ut i världen – dessto ovanligare blir det med flaggor i granen. Nordismen finns under några år in på 1960-talet – nu är flaggspelen bara med de nordiska flaggorna. Idag finns enbart svenska flaggor att köpa.
julpynt | Anders Jansson | 
24 december 2009 13:28 | 
Comments (0) 
prenumerera