Voff!

En grandios nykomling har dykt upp i Hobbyrummet, nämligen Fido, en rondellhund som garanterat inte kommer att orsaka några mordhot (hoppas jag innerligen!). Fido är en skapelse som är gjord av Cecilia Malcus i Lund. Han är en stickad briohund, med ett innanmäte av plaströr. Fido är välväxt, ja, cirka 1, 50 lång. Barnvänlig, trygg och lugn. Hans första hem blev rondellen vid Sony Ericsson i Lund. Där hamnde han i juni månad 2009  och i denna kennel levde han sommarliv fram till september samma år. En journalist på Sydsvenskan fångade en bild på vovven som ni kan kolla in på http://www.sydsvenskan.se/lund/article445651/Herrelos-hund-i-ostra-Lund.html

 I september misste Fido huvudet och matte bestämde sig för att samla in återstående delar. Nu har han fått en ny stickad nos och har alltså smitit in på Kulturen fastän vi har hundförbud på området. Vi får se hur länge han trivs.

Tvillingar istället för Hobby

Ja visst,  det har varit fullständig stiljte på hobbyboggen i snart tre månader. Usligt. Men jag har en ursäkt  och den är att den 16 februari fick jag tvillingarna Hugo och Frans. Så sedan dess har hobbybloggen legat i träda. Jag tycker det är trevligt med de uppiggande kommenterarna som trillat in. Tusen tack det för detta! Skriv gärna mer!! Jag kommer snart att gå in i några månaders föräldrarledighet och vet inte hur mycket tid jag får för hobbybloggande. Men jag kommmer att presentera några nyheter i Hobbyutställningen alldeles strax.

vackert med avlutat

Jag vet att om man jobbar på ett museum är det knappt ens tillåtet att viska att ett avlutat skåp kan vara vackert. Men jag tycker faktiskt det. Dessutom är det roligt att retas med alla dem som förbannar 1970-talets avlutare som gav sig på gamla fina allmogemöbler och skrubbade dem rena från färg och dekor. Det är alldeles för lätt idag att födöma dem som klåpare och fördärvare. Istället för att höja blicken en aning och faktiskt våga se deras kreativitet. Man måste minnas att vid denna tid var de målade möblerna helt ointressanta. Jag minns att vi i vår ladugård hade två allmogeskåp som tidigare ägare hade slängt ut ur boningshuset. Vi nyttjade dem för förvaring av oljeflaskor och färg. De såg riktigt risiga ut. Inget värde alls. Men mina föräldrar fick en dag i mitten på 1970-talet för sig att lämna in dem för rengöring både in och utvändigt. När skåpen återkom var de som nya! Vackra trämöbler, som bars in i huset igen efter si så där 90 års förvisning. Vi som växte upp under 70-talet har också rätt till  nostalgiska känslor och att de just råkat hamnt på sommarstugans trärena möblemang kan vi inte hjälpa. Och jag tror faktiskt att avlutat är på väg att ta revansch. Snart kommer Antikrundan att lyfta detta baktalade kulturarv. Inte kan jag ha fel? Eller?

Fiskar i ett akvarium? Nej, ingjutna i plast!

Ta en titt på bilden. Så fina fiskar. Ta sedan närmare titt och lägg då märke till fiskarnas frysta positioner. Här har de simmat sedan början av 1970-talet, då någon för mig okänd person kom på den briljanta idén att göra konst av sina akvariefiskar.  Att gjuta i plast slog igenom på 1960-talet. Plastgjutningssatser gick att köpa på Claes Ohlsson och sedan var det bara att vrida på fantasin. Praktiskt taget allt blev vackert när man klädde in det i plast. Lampfötter, nyckelringar och flasköppnare fick en personlig touch och kunde bli skojiga julklappar till släkten. Jag vet inte exakt hur själva gjutningsprocessen gick till, men har fått berättat för mig att man värmde upp plasten på spisen och att det doftade skarpt när det nåt kokpunkten. Troligtvis var hobbyn inte helt hälsosam. Men de roliga saker man kunde gjuta in lockade många att prova på. Hur mannen eller kvinnan bakom fiskingjutningen resonerade vet jag inte, samlingen är upphitttad på loppis. Var det av vredesmod? Eller ett knivskapart estetiskt sinnelag? Nja, det kanske inte är så mycket värre än att äta upp dem

Thure Wederberg från Södra Sandby har lämnat många bidrag till Gjort-Det-Själv utställningen. Bland annat den här fina hästen, som han täljde redan på 1930-talet. Hans främsta bidrag är flygplanen , som är verkliga pärlor som jag tänker återkomma till vid ett senare tillfälle. Thure är en gammal man, som lever ensam sedan hans hustru gick bort för några år sedan. Han kontaktade mig när han hade sett min efterlysning i Sydsvenska, där jag bad folk höra av sig och berätta om sin hobby. Thure ringde och berättade om sina modellflygplan och sina hästar. Han hade en mjuk och pigg röst och han var fylld med en entusaism man sällan möter hos en så gammal man. Jag frågade honom varför han var så förtjust i sin hobby och då svarade han: Det gör att livet blir intressantare”.  När jag besökte honom första gången tog han raskt runt mig i huset och pekade ut allt han hade tillverkart av trä genom åren. Det visade sig att han genom sina flyplan hade  fått anställning som möbelsnickare utan att han hade någon sådan erfarenhet tidigare. En bekant hade sett hans hobbyarbeten och tipsat ett möbelsnickeri om Thure. Ägaren såg att han hade talang och dessutom var väldigt noggrann.  Så han anställde Thure.

När  vi har gått ett varv genom hemmet stannar Thure vid ett träskrin som står på ett bord i vardagsrummet. Jag ser hur han fingrar på skrinet och blir tyst, sedan lyfter han upp det och visar på hjärtat som är vackert inristat i skrinets lock. Han säger: Det här var min gåva till min fru när vi hade bestämt oss för att bli ett par.  Då gjorde jag det här skrinet till henne.Vi skulle alltid leva ihop. Men nu är hon borta och jag blev ensam kvar. Thure tystnar och en tår faller nedför kinden. Jag ser att han saknar sin kära. Att det är tomt nu. Skrinet, gåvan, är det enda som finns kvar och det bär på mycket kärlek . Thure längtar.

Minuter senare är entusiasmen tillbaka och Thure springer iväg med mig ut i trädgården, där han visare sin senaste uppfinning. Ett självbevattningssystem, som gör att han slipper vattna i trädgårdslanden under torra sommardager. Man måste hålla huvudet igång, skrattar han och den som känner sig urgammal av oss är jag.

Pillig hobby

Pelle Persson från Lund målar små, små figurer extremt noga varenda dag. Året om. Han har hållit på i över 8 år nu. Inte undra på att källaren börjar bli full. Pelle berättar att han behöver timmarna med en pensel i handen och i full koncentration. Det är en slags meditation efter dagarna som lärare. I Mp3:n surrar alltid en ljudbok som han lyssnar  på medan han noggrant lägger en milimeter stor skuggfläck på den ridande krigaren armbåge. Som otålig betraktare kan man inte annat än imponeras av tålamodet. Det går inte att hasta. Och Pelle lyser upp av glädje, när han håller upp en färdig figur och ser hur välgjort allt är. En seger. Så måste det kännas.

Mosaik tycks aldrig dö

Världens första mosaik lades väl för si så där 5000 år sedan. Sedan har det bara fortsatt. Men det stora genombrottet för gemene man att pussla ihop snygga mönster av mosaikbitar var på 1950-talet.  Hobbyvännerna anammade snabbt och intensivt denna syssla. Lampfötter, tavlor och bord kunde med relativt enkla medel få ett exotiskt  och nästan lyxigt utseende med de små färggranna stenbitarnas hjälp.  Kompositionernas kvalitet varierade dock. En som behärskade hantverket väl var Anita Maclennan från Lund. Hon gjorde det här vackra mosaikbordet, som vi visar i Gjort-Det-Själv utställingen 1953 och kvaliteten håller än idag. Många besökare, framför allt personer i 20-30 årsålderna, får ha-begär och vill gärna ta med sig det hem. En kollega till mig berättade att hennes dotter hade blivit stormförtjust i bordet och  bestämde sig för att leta upp ett liknande objekt och ge till henne  som julklapp. Ute i loppisvärlden går det att hitta mosaikbord gjorda av tidigare hobbyister och mammn gav sig ut i malmödjungeln, där hon efter långt letande fann en riktigt vackert objekt.  Priset låg på fya tusenlappar. Dotterna blev mycket glad.  Man blir inte så lite avundsjuk på denna dotter med en sådan frikostig mamma! Så, ut och leta ni också! Mosaikbord är bättre än aktier som investering.

djurstakar

Här ett litet inredningstips, som du själv kan prova på, när du känner att det är dags att förfina ditt hem. Kanske vill du hitta något unikt som är både mysigt och vackert på en och samma gång. Vad ska du skaffa då? Jo, tänk  så här: 1/ Att tända levade ljus är mysigt. 2/ Rådjuren i skogen är vackra djur. Men går detta verkligen att förena? Jajamen, i Hobbyutställningen finns du svaret. Nämligen ett par ljusstakar tillverkade av två råddjursben. Bättre kan det knappast bli. Inte heller mer makabert. Många passerar montern med ljusstakarna utan att märka vad det är de ser. Andra tittar till en extra gång och upptäcker då till sin förfäran att kreativitet också kan vara otäckt. Alldeles nyss passerade jag genom utställningsrummet och mötte då en högstadielärare som kallade objekten för morbida! Hon erkände att råddjursbenen var vackra att titta på, men att det låg något osunt bakom idén. Hon trodde bestämt att det måste vara en sjuk människa som bygger sådana ljusstakar.

Vad tycker du?

Måste man gå i skolan för att lära sig en hobby?

Hej och välkomna tillbaka till Hobbybloggen 2010!

Vi går ut hårt och effektivt detta år med en djupdykning i Studieförbundet Vuxenskolans kurskatalog! Här ser vi att hobbyhögkonjunkturen kommer att hålla  sig. Inga kriser i sikte. Utbudet av kurser i pyssel och knåp är nämligen enormt. Silversmide tycks vara störst av dem alla. Därefter kommer betonggjutning, följt av Smyckestillverkning. På smyckesfronten blir det lite hardcore då man inte enbart bjuder in till skojs med pärlor och annat blankt och fint. Nix, här bjuds det också in till Inspirationsdagar där man får tips på hur man kan använda  gamla trasiga cykelslangar, muttrar och färgade elkablar för att göra något snyggt att ge till syster/bror eller flickvän/pojkvän.   Man skulle vilja vara med och redo med videokameran när presenten lämnas över, känner jag. Kan säkert bli en del förvånade miner och ansträngda tack.

Bläddrar man  vidare i katalogen  slås man av att perfektion inte tycks vara det allenarådande idealtillståndet. Många av de kreativa kurserna presenteras med att målet inte nödvändigtvis behöver vara det vackra utan att det fula kan vara gott nog. Fantasin lyfts fram som det mest värdefulla redskapet. ”Det kan bli hur knasigt som helst”, poängterar man. Alla ni som minns trä- och textilslöjden i grundskolan vet att så inte var fallet. När man stod där med sitt totala misslyckade resultat (det kunde vara ett försök till smörkniv eller grylapp) framför läraren och man såg i denna persons ögon att det bara fanns förakt och inte minst lilla förståelse för det personliga uttrycket, kunde man inget annat än bara  hata dessa djävulska skolämnen. Jag minns hur min slöjdlärare i Väckelsångs skola, tog min smörkniv och bröt den i två delar. Sen kastade han den. Jag minnns också syfrökens hånfulla skratt när jag kom och visade henne min grytlapp. Hur hon höll upp den inför klassen, som dåligt exempel.

Därför blir jag glad när jag läser i Studieförbundets katalog att inte allt behöver bli så perfekt. Den finns uppenbart en ökad tolerans för människors olika begåvningar.  Hurra.

Däremot blir jag konfundersam när jag noterar att kurskatalogen enbart finns på svenska. Hur har de tänkt locka till sig alla nysvenskar? Dåligt!

Som avslutning måste jag få berätta om en kurs i katalogen som inte har hobbykoppling. Det är kursen ”Hund i stan”. Som går ut på att du ska hitta på något roligt med din hund, genom att  lära den cirkuskonster. Man undrar vilka konster de tänker sig? Clown? Trolleri eller möjligtvis trapetskonster?

Och bara en kurs till, kanske den mest optimistiska av dem alla, nämligen Vinodling i Sverige! Där du får lära dig ”praktiska och teoretiska tips och råd om plantering, beskärning, druvor, vinsorter, skörden och vinsjukdomar. Syftet med kursen är att vara till hjälp för nybörjare att försöka sig på vinodling i Sverige.  Jag önskar alla som går denna kurs väldigt mycket lycka till!

God Jul

Så här två dagar före julafton måste jag erkänna att min inställning till Hobby börjar kännas  aningen matt. Inte trött, men lite …ja, säg mätt.  Det finns en oändlig mängd föremål att visa och berätta om. Ändå kan jag inte förmå mig att plocka fram något nytt att visa. Jag funderde kort på att kanske hämta någon av de läckra plastingjutningarna, men det får vänta. Men jag kan locka med att det handlar om gulliga akvariefiskar. Ingutna i plastblock! Fint ska det vara. Men jag kände på mig att detta kunte förta något av julstämningen som nu smyger sig på som bäst.

Julen är  en av de pyssligaste helgerna under året. Möjligheterna för den som är lagd åt pysselhållet är oändliga. Du kan tillverka dina egna julkort,  tälja tomtar, måla toapappersrullar i kraftfullt rött och hänga upp dem i granen. Och nu när snön för första gången på 35 år (enligt sakkunniga) har lagt sig så vacker tillrätta i Skåne före jul får man inte glömma bort att det är läge att ta med sig barnen ut i frosten och visa dem hur man gör en snölykta eller fixar till en reslig Snögubbe. Blir det ännu mer med snö under juldagarna kanske det blir möjlig att bygga en snöfästning.

Min bästa kompis och jag var som barn löjligt opraktiska.  Däremot hade vi god fantasi. En usel kombination, eftersom vi aldrig kunde realisera våra drömmar. Vi försökte oss på att bygga kojor utan att det blev något bra alls. Det slutade oftast med att vi lade oss raklånga på marken och så placerade vi granris över oss. Färdigt. En gång satsade vi djärvt på att snickra ihop en helikopter. Vi började med karossen. Men redan där misslyckades vi, då vi inte förmådde räkna ut hur vi skulle kunna sätta ihop brädorna. Istället för att lägga brädorna över varandra och snickra i en spik, så lade vi  brädorna långsida mot långsida och så försökte vi desperat böja spikarna så att de skulle hålla plankorna samman.   När vi kom till att bygga snöfästningar så gick inte heller detta så väl. Kloten föll samman, något tak fick vi inte på plats. Det blev mest en  … ja, hög med snö. Istället för att gråta över detta så gick vi ned till vägen och grävde ett djupt hål i en mycket stor snödriva som plogbilen hade tryckt ihop. Där satt vi sedan och tyckte att vi hade gjort något bra, tills våra föräldrar hittade oss blöta och genomfrusna, och skällde ut oss för att vi lekte vid vägkanten. Som sagt, julen och vintern är hobbytider. Och minns, det räcker gott med fantasi, sedan behöver inte resultet bli så bra. God Jul och Gott Nytt År!