Månadens föremål - november

En kris. Krisen är ett traditionellt vapen, en dolk, från Indonesien, men den finns också i Malaysia och på Filippinerna. På Java har den funnits sedan 1300-talet. Kulturen har fjorton vapen benämnda kris – de flesta med rak klinga vilket är det vanligaste. Den här krisen kommer från Java eller möjligen Bali och har många svängar eller lok som det heter - elva stycken. Den är troligen tillverkad på 1600-talet.

Klingan är damaskerad. Det innebär att man använder tunna plåtar av olika typer av järn eller stål som välles till varandra. Sedan viks och hamras den i olika omgångar och välls utanpå en kärna av stål. Den utsmidda och grovslipade klingan etsas och mönstret träder fram. Genom damaskering blir järnet både segt och hårt. De smeder som gjorde dessa klingor var mycket respekterade.

Längs klingans mittlinje löper den heliga ormen, Naga. Ett förgyllt lövverk täcker gandja, parerstången och klingans nedre del. Ringen mellan bladet och fästets kavel är ett vackert guldsmedsarbete besatt med olika stenar. Fästet av skulpterat elfenben föreställer den hinduiska demonen Rakshasa. Dessa demoner är farliga, övernaturliga krigare, som kan använda magi om vanliga vapen inte är framgångsrika. Rakshasa har groteska hörntänder och lockigt hår som hänger ner utmed ryggen. En sådan kris kunde ha en inneboende magisk kraft och varna sin ägare för fiender.

Trots sin utsmyckning är fästet alltid utformat för att ligga bra i handen med rätt vinkel på bladet. Det traditionella sättet att fäkta med kris innebar ofta att man även hade en kniv i den vänstra handen och den hölls utmed underarmen som ett skydd. I krig bar en man ofta tre krisar, varav en på ryggen. Vid fred fick inte krisen synas eller bäras på vänster sida. Krisen hade en speciell ställning bland vapnen och var också en symbol för kungen. (KM 52749)

/ Karin Schönberg producent för vapenutställningen Makt över liv.