att Överleva - rÖster frÅn ravensbrÜck

Hur överlever man i ett koncentrationsläger? En unik samling föremål som samlades in när de vita bussarna kom till Lund 1945, vittnar om stort mod och livskraft hos de kvinnor som satt fångna i det tyska koncentrationslägret Ravensbrück under Andra världskriget.

132.000 kvinnor och barn var inspärrade i lägret. Många dog av undernäring, misshandel, sjukdomar och medicinska experiment eller genom avrättningar. Kvinnorna tvingades även arbeta hårt i fabriker som tillhörde lägret. I en sådan miljö var det viktigt att ha kvar minnet av livet innan lägret. I smyg gjorde de enkla, men ack så värdefulla, föremål som påminde om det andra livet - om det normala.

Leksaker av tygrester
Pappersbitar blev kalendrar och kartor. En del av ett tand-
borstskaft blev ett strålande skulpterat litet krucifix och tyg-
bitar blev leksaker till barnen i lägret. Långt ifrån alla kunde
tillverka och gömma föremål, men de saker som fanns
visar viljan att överleva. Att äga ett föremål var ett sätt
att behålla sin mänskliga värdighet.

Kvinnorna uppmuntrade även varandra att komma ihåg
dikter och recept och talade om världen utanför. De gav
också varandra presenter vid namnsdagar och högtider.

Zygmunt Lakocinski och de vita bussarna

Det var en man vid namn Zygmunt Lakocinski som insåg
föremålens historiska värde och samlade in dem när
kvinnorna kom med de vita bussarna till Lund 1945. Han
var lektor i polska vid Lunds universitet och hjälpte till som
tolk och intervjuade även flera av kvinnorna om livet i lägret.

Drygt femtio år senare gjordes nya intervjuer med några
av kvinnorna som suttit i koncentrationslägret. Man frågade
bland annat om de föremål som kvinnorna tillverkat under fångenskapen. Hur lyckades de göra dem? Och varför

riskerade de livet för att gömma undan små minnen
från livet utanför?

En del av deras berättelser finns att ta del av i Att Överleva
- Röster från Ravensbrück. Här finns även flera av deras
små föremål att se. Ni hittar utställningen i Vita Huset.